Riksrevisionens nya granskning av Försvarsmaktens resursstyrning pekar på brister som blir särskilt allvarliga inom logistik och sjukvård. Problemet är inte bara att resurserna är otillräckliga eller att organisationen växer snabbt. Sverige försöker samtidigt återuppbygga funktioner som under flera decennier har organiserats om, flyttats mellan myndigheter och anpassats till helt andra försvarspolitiska förutsättningar. Nu ska samma system dessutom bära ett Natoförsvar där Sverige både ska försörja egna förband och kunna ta emot, understödja och vårda stora allierade styrkor.
Riksrevisionens rapport Tänk långsamt, agera fort – Försvarsmaktens styrning av resurser granskar Försvarsmaktens resursstyrning i stort. Riksrevisionens centrala iakttagelse är att Försvarsmakten är förhållandevis bra på att identifiera behov, risker och resursbegränsningar, men betydligt sämre på att omsätta dem i tydliga prioriteringsbeslut. Målkonflikter tenderar därför att skickas vidare genom organisationen tills de till slut måste lösas i själva genomförandet. Resultatet blir senareläggningar, minskad verksamhet och improviserade anpassningar snarare än medvetna och dokumenterade vägval.
Det är en allvarlig observation i vilken organisation som helst. I ett försvar under snabb tillväxt är den än mer problematisk. Och inom logistiken kan den bli operativt avgörande.
Det här är inte något nytt
Det finns en risk att dagens problem beskrivs som en följd av den exceptionellt snabba svenska upprustningen efter 2022 och medlemskapet i Nato. Det är bara en del av förklaringen. Svensk försvarslogistik har organiserats om gång på gång under mer än två decennier.
FMLOG skapades 2002 för att samla stora delar av Försvarsmaktens logistik i en gemensam organisation. Redan 2006 konstaterade Riksrevisionen att reformen visserligen hade sänkt kostnaderna något, men att logistiken fortfarande inte hade anpassats till kraven på snabbhet och flexibilitet. Försenade och uteblivna leveranser var återkommande problem.
Under 2010-talet följde nästa stora omläggning. Ett uttalat politiskt mål var att rationalisera stödverksamheten och frigöra miljardbelopp till den operativa verksamheten. Efter utredningar och beslut överfördes därför 2013 betydande delar av försvarslogistiken från Försvarsmakten till FMV. Försvarsmakten behöll huvudsakligen den insatsnära logistiken och myndighetsutövningen. Några år senare började pendeln röra sig tillbaka.
Från den 1 januari 2019 återfördes verksamhet från FMV till Försvarsmakten och FMLOG fick åter en större roll inom den bakre logistiken. Sedan dess har FMLOG successivt utvecklats som krigsförband.
Parallellt infördes PRIO, det SAP-baserade affärssystem som skulle skapa en gemensam struktur för bland annat ekonomi, personal och logistik. Införandet blev utdraget och sammanföll dessutom med själva omdaningen av försvarslogistiken. Problemen kring materielredovisning, masterdata och krigsplacering är därför heller inget nytt. Försvarsmaktens årsredovisning för 2013 konstaterade att målet att krigsplacera all organisations- och effektbestämmande materiel inte hade uppnåtts och att omfattande arbete krävdes för att rätta data inför fortsatt införande av PRIO.
Så sent som i den nu aktuella Riksrevisionens granskning återkommer samma grundproblem. Uppföljningen bygger fortfarande på PRIO, LIFT och flera andra system tillsammans med Excelark, Powerpointunderlag, samarbetsytor och manuella sammanställningar. Riksrevisionen konstaterar uttryckligen att kvaliteten på tillgångsdata i PRIO och LIFT varierar och att olika delar av organisationen därför riskerar att arbeta med olika lägesbilder.
Det är svårt att inte se ett mönster. Organisationen förändras, ansvar flyttas, nya processer skapas och nya system införs – men grundfrågan består: Har Sverige en sammanhängande logistikkedja från politiskt beslut och operativ planering till den enskilda enhet som behöver ammunition, drivmedel, reservdelar, transporter eller sjukvård?
Nu byggs logistiken om ännu en gång
Förändringen har inte upphört. Under 2026 har Försvarsmaktens centrala ledningsstruktur åter organiserats om. FST STÖD har lagts ned och delar av dess uppgifter har flyttats, samtidigt som FMLOG fått en större och tydligare roll. Det sker samtidigt som FMLOG:s uppgift är betydligt större än den var när förbandet skapades 2002. Det ska svara för bakre logistik i såväl fred som kris och krig: försörjning, transporter, förråd, teknisk tjänst, inköp och andra logistiktjänster för hela Försvarsmakten. Och medan denna organisatoriska förändring genomförs har Sverige fått ett helt nytt uppdrag genom Nato.
Försvarsmaktens egen strategiska planering omfattar numera samtidigt utveckling av krigsförband, Nato-integration, stöd till Ukraina, värdlandsstöd, materielförsörjning och totalförsvar. Riksrevisionen konstaterar att organisationen under 2025–2027 arbetar i en miljö där planering, organisation, ekonomi och systemstöd förändras parallellt. Det är svårt att tänka sig en mer krävande tidpunkt för ytterligare en omläggning av logistiken.
Från svensk logistik till allierad logistik
Sveriges geografiska roll i Nato förändrar dessutom själva dimensioneringsproblemet. Det räcker inte längre att kunna försörja svenska förband på svensk mark. Sverige ska också kunna ta emot allierade förband, stödja deras gruppering och förflyttning genom landet och upprätthålla försörjningslinjer vidare mot exempelvis Finland och Baltikum. Värdlandsstöd kan omfatta allt från transporter, drivmedel, förläggning och livsmedel till bärgning, bevakning, trafikledning och sjukvård. Försvarsmakten är nationellt ansvarig myndighet för värdlandsstödet, men själva uppgiften kräver resurser från hela totalförsvaret.
Till detta kommer Sveriges integration i Natos gemensamma logistiksystem. Ett Nordic Support Network ska knyta samman nationell och allierad logistik, och Sverige ska samtidigt utveckla logistiska noder och ledningsförmåga för att stödja Natos operationer i Norden. Därtill kommer etableringen av ett JLSG HQ, Joint Logistics Support Group Headquarters, som ytterligare förstärker Sveriges roll i Natos logistiska ledningsstruktur. Detta är ett kvalitativt språng. Sverige går från ett system som huvudsakligen har dimensionerats för nationella behov till att bli en logistisk del av en större operationsplan.
Delar av logistiken finns inte i Försvarsmakten
Här finns kanske den viktigaste komplikationen. Militär logistik är inte längre – och har egentligen aldrig varit – liktydig med Försvarsmaktens logistikorganisation. De resurser som behövs för att flytta, försörja och vidmakthålla stora förband finns till betydande del i det civila samhället. Järnvägar, vägar, hamnar, energisystem, livsmedelsförsörjning, lager, entreprenadkapacitet och delar av transportsektorn ligger utanför Försvarsmaktens direkta kontroll.
Det betyder att myndigheter som Trafikverket, Energimyndigheten och Livsmedelsverket – tillsammans med länsstyrelser, kommuner, privata företag och andra beredskapsaktörer – i praktiken blir delar av den logistiska kedja som ska bära militära operationer. Det gör styrproblemet betydligt större än det som Riksrevisionen har granskat. Rapporten avgränsar sig uttryckligen till Försvarsmakten och omfattar inte andra myndigheter annat än indirekt.
Den riktigt svåra frågan blir därför inte bara om Försvarsmakten kan prioritera sina egna resurser. Frågan är om staten kan prioritera gemensamma resurser mellan civila och militära behov när transportkapacitet, drivmedel, el, livsmedel, verkstadskapacitet och sjukvård inte räcker till alla samtidigt. Det är exakt den typ av målkonflikt som Riksrevisionen konstaterar att Försvarsmaktens nuvarande styrning redan har svårt att hantera internt.
Sjukvården är det tydligaste exemplet
Ingenstans blir beroendet av det civila samhället tydligare än inom sjukvården. Det är lätt att föreställa sig militär sjukvård som ett separat system med sjukvårdare, fältsjukhus och militära ambulanser. I verkligheten är den svenska modellen betydligt mer sammanflätad. Försvarsmakten kan omhänderta skadade långt fram och bedriva militär sjukvård i operationsområdet, men patienter som behöver fortsatt eller mer avancerad behandling måste föras vidare in i den civila vårdstrukturen.
Sveriges Natoanslutning innebär dessutom att svensk sjukvård måste kunna hantera svenska militära patienter, ta emot skadade från allierade förband och i vissa situationer även avlasta andra Natoländer. Försvarsmakten är därför beroende av den civila sjukvårdsorganisationen för betydande delar av sina vårdbehov. Det betyder att Socialstyrelsen, regionerna, Läkemedelsverket och andra civila aktörer i praktiken blir en del av Sveriges militära uthållighet.
Socialstyrelsen har en central roll som sektorsansvarig beredskapsmyndighet inom hälso- och sjukvården. Regionerna måste kunna skala upp vårdkapaciteten och hantera ett kraftigt ökat patientflöde. Läkemedelsverket och andra aktörer måste samtidigt bidra till att läkemedelsförsörjningen fungerar även under höjd beredskap och krig. Det är med andra ord inte två sjukvårdssystem som ska samverka. Det måste i praktiken bli ett sammanhängande totalförsvarssystem för sjukvård.
Samma resurser ska räcka till tre patientgrupper
Här uppstår en målkonflikt som är betydligt mer konkret än den kan förefalla i administrativa styrdokument. I ett allvarligt krigsläge måste samma svenska sjukvårdssystem kunna hantera åtminstone tre parallella behov: svenska civila patienter, svenska militära patienter och skadade från allierade förband. Dessutom kan Sverige behöva vara transitland för strategisk medicinsk evakuering från Natos norra och nordöstra flank.
Det betyder att brist på intensivvårdsplatser, operationskapacitet, blod, läkemedel, sjuktransporter eller specialistpersonal snabbt blir en militär fråga – även om resurserna organisatoriskt tillhör regionerna eller andra civila huvudmän. Det är också därför sjukvård egentligen är logistik i dess mest bokstavliga betydelse. Det handlar om att föra rätt patient till rätt vårdnivå, med rätt transport, vid rätt tidpunkt, samtidigt som läkemedel, blod, medicinteknisk utrustning och personal finns på plats. Ett sjukvårdssystem utan fungerande logistik är inte ett sjukvårdssystem.
Riksrevisionens verkliga varning är större än rapporten
Riksrevisionen konstaterar att Försvarsmakten har omkring 900 styrdokument i det material som granskats för fyra organisationsdelar under två år. Problemet är inte antalet i sig, utan att många styrsignaler ska tolkas och hanteras samtidigt. Rapportens kanske viktigaste formulering är därför att Försvarsmaktens styrning fungerar bättre som ett system för att hantera belastning och hålla verksamheten i gång än som ett system för att fatta svåra beslut om resurser. Det är bekymmersamt redan i fred, i krig räcker det inte.
Logistik är i grunden konsten att prioritera under brist. Det kommer aldrig att finnas obegränsat med transporter, ammunition, reservdelar, drivmedel, förråd, verkstadskapacitet eller sjukvårdsresurser. Ett fungerande krigslogistiksystem måste därför redan före kriget veta vem som får besluta att ett tåg med ammunition går före ett civilt godståg, att en hamn reserveras för militära transporter, att drivmedel omfördelas eller att vårdkapacitet disponeras för ett plötsligt inflöde av hundratals militära patienter. Riksrevisionens granskning visar att Försvarsmakten fortfarande har problem med just den typen av prioriteringslogik inom den egna myndigheten. Nu ska samma logik fungera mellan myndigheter, mellan civilt och militärt försvar och mellan Sverige och Nato.
En diger uppgift
Det vore därför fel att beskriva dagens situation som ännu ett isolerat problem i Försvarsmaktens administration. Det handlar snarare om resultatet av flera decenniers förändrade försvarsidéer. Först byggdes logistiken om för invasionsförsvarets avveckling. Därefter anpassades den till insatsförsvaret. Delar flyttades till FMV för att skapa rationaliseringar och besparingar. PRIO infördes för att skapa sammanhållna processer. Därefter flyttades betydande delar tillbaka när Sverige åter behövde kunna mobilisera och försvara landet. Nu förändras organisationen ytterligare samtidigt som FMLOG får ett större ansvar.
Men denna gång sker omorganisationen samtidigt som Sverige ska bygga nya krigsförband, återta uthållighet, fylla lager, integreras i Nato, hantera värdlandsstöd, etablera JLSG HQ och skapa logistiska försörjningslinjer genom Sverige till andra delar av alliansen. Och parallellt ska ett civilt system av myndigheter, regioner, kommuner och företag kunna leverera transporter, energi, livsmedel, sjukvård, läkemedel och andra kritiska resurser både till civilbefolkningen, svenska förband och ankommande allierade styrkor. Det är svårt att tänka sig en mer omfattande organisatorisk och logistisk uppgift. Den kanske viktigaste slutsatsen av Riksrevisionens rapport är därför inte att Försvarsmakten behöver ännu en ny styrmodell.
Det Sverige behöver är en sammanhängande försörjnings- och sjukvårdsstruktur som fungerar över organisations- och myndighetsgränser – och där ansvar, prioriteringar, data och beslut är fastställda innan resurserna blir knappa.
Referenser och källor
- Riksrevisionen, Tänk långsamt, agera fort – Försvarsmaktens styrning av resurser, RiR 2026:19.
- Riksrevisionen, Reformen av försvarets logistik – blev det billigare och effektivare?, 2006.
https://www.riksrevisionen.se/granskningar/granskningsrapporter/2006/reformen-av-forsvarets-logistik—blev-det-billigare-och-effektivare.html - Regeringskansliet, utredning och beslut om effektivisering och omstrukturering av försvarslogistiken.
https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/kommittedirektiv/2010/04/dir.-201045 - Försvarsmakten, information om Försvarsmaktens logistik, FMLOG.
https://www.forsvarsmakten.se/fmlog/ - Försvarsmakten, Årsredovisning 2013, inklusive redovisning av PRIO och materieldata.
https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/2-om-forsvarsmakten/dokument/arsredovisningar/arsredovisning-2013/hkv-2014-02-17-fm2013-1839-3-forsvarsmaktens-arsredovisning-bilagor-2-3-och-3-1.pdf - Försvarsmakten, material om förändringar i lednings- och logistikorganisationen, Försvarets Forum.
- Försvarsmakten, information om värdlandsstöd.
https://www.forsvarsmakten.se/om-forsvarsmakten/forsvaret-av-sverige/uppdrag-och-verksamhet/vardlandsstod/ - Försvarsmakten, budgetunderlag avseende bland annat Nordic Support Network, Joint Logistic Support Network och logistisk ledning.
https://www.forsvarsmakten.se/globalassets/02-om-forsvarsmakten/myndighetsinformation/dokument/budgetunderlag/2027/fm2025-28599.2-bu27-bilaga-1-fm-bu27-o.pdf - Försvarsmakten, information om Sveriges Nato-integration och logistisk ledningsstruktur.
https://www.forsvarsmakten.se/en/about-the-swedish-armed-forces/defending-sweden/tasks/military-cooperation/sweden-and-nato/ - Socialstyrelsen, underlag om hälso- och sjukvårdens beredskap och Nato.
https://www.socialstyrelsen.se/contentassets/dce5c5b62da243a1a951906f234beafe/2025-4-9507.pdf - Regeringskansliet, information om samverkan mellan militär verksamhet och civil sjukvård.
https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2024/04/samverkan-mellan-militar-verksamhet-och-civil-sjukvard-ska-vidareutvecklas/ - Socialstyrelsen, information om sjukvårdens beredskap vid kris och krig.
https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/beredskap/sa-ska-halso–och-sjukvarden-fungera-vid-kris-och-krig/ - Socialstyrelsen, information om svensk Natoövning och medicinsk evakuering.
https://www.socialstyrelsen.se/om-socialstyrelsen/pressrum/press/sjukvarden-i-fokus-i-svensk-natoovning/ - Regeringskansliet, uppdrag till Läkemedelsverket och Försvarsmakten om läkemedel och beredskap.
https://www.regeringen.se/regeringsuppdrag/2025/11/uppdrag-till-lakemedelsverket-och-forsvarsmakten-om-hantering-av-lakemedel-i-syfte-att-starka-beredskapen/