Försvarsberedningen konstaterar att hot mot Sveriges säkerhet återkommande inte tillmätts
tillräckligt stor vikt och att det gjorts felbedömningar avseende kostnader och ledtider för
förmågeuppbyggnad. Det har under lång tid funnits information och analyser som förutsett
det allvarliga hot Ryssland på nytt kommit att utgöra mot Sverige, övriga Europa och världen.
Hanteringen av hotet från Ryssland har trots det i perioder präglats av bristande realism och
alltför stora förhoppningar om en positiv utveckling.
Därtill har det upprepade gånger skett snabba och delvis oförutsedda förändringar i det
säkerhetspolitiska omvärldsläget. Att återtagande av totalförsvarsförmåga ska kunna ske på ett
tillfredställande sätt först när en kris eller ett krig är ett faktum har historiskt inte visat sig
möjligt, varken i ett svenskt eller internationellt perspektiv. Dessa samlade erfarenheter måste
vara vägledande för utformningen av Sveriges totalförsvar.
Försvarsberedningen vill framhålla att det inte är den troligaste händelseutvecklingen som är
viktigast i relation till uppgiften att dimensionera totalförsvaret, utan de händelseutvecklingar
som skulle få allvarliga konsekvenser om de inträffade. Säkerhetspolitiska bedömningar måste
därför inrymma också sådana händelseutvecklingar som ses som mindre troliga och vars
konsekvenser skulle vara särskilt allvarliga om de inträffade. Detta är viktigt inte minst i relation
till fortsatta bedömningar av Ryssland.
Även Kina utmanar den globala säkerheten och den
regelbaserade världsordningen, vilket kan leda till flera potentiellt sett mycket allvarliga
händelseutvecklingar. En kris eller konflikt i Asien skulle få mycket allvarliga konsekvenser för
säkerhetsläget, den militära balansen och ekonomin, såväl i Europa som globalt.
Försvarsberedningen anser att Sveriges totalförsvar över tid måste dimensioneras för att
effektivt kunna möta ett militärt angrepp.
Läs hela rapporten här: https://www.regeringen.se/contentassets/de808e940116476d8252160c58b78bb7/allvarstid-ds-202319.pdf