Publicerad

Försvaret förutsätter ett fungerande samhälle

Försvarsberedningens rapport ”Värnkraft” är innehållsrik, men tyvärr finns det några mycket grundläggande aspekter som helt har negligerats.

Den första aspekten är att utan förnödenhetsförsörjning och personal i kritiska samhällsfunktioner fungerar ingenting – därför måste vi säkerställa att försörjningsberedskapen fungerar. Personal och försörjning hänger intimt samman. Personalen måste kunna förflytta sig (transporter, drivmedel), äta och dricka för att orka (livsmedel) och blir de sjuka måste de ha vård och läkemedel. Alla samhällsviktiga funktioner är beroende av personal, det går inte att trolla bort. 

Att anställa personer eller krigsplacera dem är inte samma sak som att säkerställa att de kan verka i kris och krig. Utmaningen adresserades i ”Motståndskraft” men bristerna kvarstår och min poäng är att utan detta fungerar inte heller Försvarsmakten, trots alla i rapporten föreslagna förbättringar.

I Totalförsvarsstiftelsens studie Typfall Edmund slås stora delar av samhället ut just på grund av försörjningsproblem. FOI har också skrivit en rapport om försörjningsberedskap som påtalar många av bristerna, främst avseende just politisk styrning. 

Den andra aspekten är att politikerna sannolikt inte kommer att klara av att fatta beslut om höjd beredskap i tid, och därför kommer varken Försvarsmakten att kunna mobilisera eller de regelverk som krävs för att totalförsvaret skall kunna verka trätt i kraft. Därför borde det inrättas en särskild myndighet (eller beredningsförmåga) som står för stabsberedning och beslutsunderlag till beslutsfattare där kompetens och erfarenhet finns samlad och där det finns tillgång till underrättelseinformation.

Denna funktion måste regelbundet övas mot olika scenario och typfall. Därför är det utmärkt att Konstitutionsutskottet nu har föreslagit att en central beredningsfunktion ska inrättas.

Utan stabs- och beredningsförmåga på högsta nivå är risken stor att regeringen inte kommer att fatta beslut i tid på grund av exempelvis rädslan för att sänka börsen och pensionspengarna eller att företag skall söka sig bort från Sverige och ta med sig beskattningsunderlaget blir för stor – särskilt om det redan börjat skymma. Än värre blir det om det inte går att förklara varför man höjer beredskapen – vilket blir mycket svårt om det inte går att visa upp några fientliga framryckande uniformerade soldater eller målade fordon och farkoster. 

Höjer man inte beredskapen i tid kommer inte Försvarsmakten att kunna mobilisera, utgångsgruppera och på sikt inte heller försörjas.

Den tredje aspekten är att alla måste få tillgång till korrekt information, i rätt tid och i rätt omfattning. Det bygger på att underrättelser samlas in, lägesbilder produceras och direktiv når ut i rätt tid, till rätt mottagare i rätt omfattning. Vi har idag krånglat till det genom att sätta mycket höga krav på sekretess och informationssäkerhet där det kanske inte är nödvändigt. Samtidigt som mycket känslig information ibland hanteras av utländska företag. 

Om de som behöver informationen inte får den kommer de istället söka andra vägar (mail, mobiltelefon, sociala media) med känt resultat. Detta kommer att bli särskilt känsligt och påtagligt om och när Försvarsmakten måste mobilisera.

Hur detta skall hanteras framgår inte heller av Försvarsberedningens rapport. Försvarsmakten är beroende av externa aktörer man inte har rådighet över när det gäller informationsspridning och informationsöverföring till allmänheten (till exempel personal som skall mobilisera eller stödja mobiliseringen).

Den fjärde aspekten handlar om att framtiden redan är här. Teknologier som var science fiction för bara 10–20 år sedan finns redan och detta förändrar i grunden spelreglerna. Några exempel: Idag kan man ”3D-printa” bakterier eftersom universitetslabben inte vill posta så farliga saker. Artificiell intelligens i kombination med ”internet of things” och 5G ökar risken för hackningsbara drönare, lastbilar, kraftverk, fartyg eller andra farkoster.

När tekniken blir billigare kan små aktörer skaffa drönare eller andra obemannade fordon och farkoster som kan prepareras med sprängmedel och förstöra infrastruktur, flygplatser och hamnar. Deep-fakes kan föreställa vem som helst som säger vad som helst. Det pågår hela tiden försök att skapa parallella finansiella system som hotar stabiliteten i det globala finansiella systemet. Blockchain tillsammans med AI och Big Data kan göra många av nationalstatens förtjänster och funktioner obsoleta. 

Hur försvarar vi oss bäst i denna nya hotmiljö? Försvarsberedningens rapport räknar upp många av de ovanstående förändringarna men svarar inte på hur vi bäst hanterar dem.

Vi måste också komma ihåg att angripare inte har någon som helst intention att berätta att de kommer. Inte heller när de kommer eller hur de kommer. Faktum är att de kommer att göra allt för att vi inte skall kunna utpeka dem. Ryssland och Kina har bevisligen om och om igen använt sig av förnekelse och projicering vilket tyvärr många går på. Antagonistiska stater använder sig dessutom regelmässigt av ombud s k ”proxywar”.

När hotbilden är diffus och svårförklarad ökar risken för att personer i ansvarsställning tvekar inför att ta beslut. Särskilt om hoten kommit och gått i vågor i många år. Reflexen kan bli att hotet ändå snart kommer att minska. Att fatta beslut som i efterhand riskerar att slå tillbaka kommer inte att tas.

Slutligen, för att återkoppla till inledningen, en viktig aspekt som Försvarsmakten inte heller råder över – landstingen (eller regionerna som det numera heter).

Vårdkedjornas robusthet och läkemedelsförsörjningen i kris och krig är sannolikt de områden som ligger sist i hela totalförsvarsplaneringen. Åsa Kullgrens utredning riskerar att mynna ut i ännu en nollbas-studie som visar med ännu högre precision hur stora bristerna är. Behoven kommer att listas vilket är bra men de måste tillfredsställas också. Om inte ens Försvarsmaktens traumavårdkedja fungerar till fullo i krig har det en förödande demoraliserande effekt på personalen i förbanden. Försvarsmakten har en kvalificerad och väl upparbetad vårdkedja för att hantera traumapatienter men inte kapacitet att vårda många allvarligt skadade samtidigt enligt Försvarsmaktens egna slutsatser efter övningen ”Liv” i Göteborg 2018.

Socialdepartementet har nyligen ånyo remitterat frågorna om beredskap, läkemedelsförsörjning, traumavårdkedjan, sjuktransporter mm till Socialstyrelsen, landstingen och SKL. Traumavårdsutredningen som blev klar för några år sedan är tydligen redan obsolet.

Frågan om hur masskadeutfall i händelse av en större kris eller krig skall hanteras besvaras inte heller i Försvarsberedningens rapport.

Försvarsberedningen framhåller att Försvarsmakten måste utrustas och personalförsörjas. Det är bra om det blir så, men det är faktiskt helt meningslöst om inte resten av samhället också fungerar.

FREDDY JÖNSSON HANBERG är rådgivare, reservofficer och grundare av Totalförsvarsstiftelsen.

Publicerad

Totalförsvaret behöver förmåga här och nu

Inlägget publicerades på SvD Säkerhetsrådet den 28 februari.

I dagarna har Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) lämnat in en rapport till regeringen som beskriver hur arbetet med att etablera en sammanhängande planering för totalförsvaret fortskrider. Som jag skrivit här på Säkerhetsrådet förut så debatterades frågan om samordning av totalförsvaret i Riksdagen redan 2015. Vi på Totalförsvarsstiftelsen har upprepade gånger efterlyst ett förmågeramverk och en ledningsmodell och även lämnat in ett förslag i form av studier till regeringen och till Försvarsberedningen. FOI och FHS har i ett mycket gediget arbete med metoden ”SPL” (Svensk Planerings- och Ledningsmetod) sedan snart ett decennium skapat goda förutsättningar för sammanhängande planering. Camilla Asp, MSB och Gabor Nagy, Försvarsmakten skriver om Försvarshögskolans stöd i sin artikel här på Säkerhetsrådet, dock inte om SPL. Alla dessa dokument, studier och debatter är öppna och går att finna via hemsidor eller myndigheters och departements registraturer.

Det mest iögonfallande i rapporten är förslaget om det sammanhängande planeringssystemet för det civila försvaret. Planeringssystemet är tänkt att ha en planeringshorisont på en till två försvarsbeslutsperioder. Försvarsberedningen utgår sedan gammalt ifrån den av myndigheterna föreslagna femårscykeln. De lämnar sin rapport den 14 maj i år och den avser nästa försvarsbeslut (2020) för genomförande under perioden 2021–2025. Så har det även tidigare sett ut – och påfallande ofta har försvarsberedningarna i backspegeln hamnat i fel fas när omvärlden sprungit ifrån dem. Minns den dåvarande försvarsberedningens ordförande som 2012 twittrade om att Europa är säkrare än på länge och att Ryssland drar sig österut. Ett år senare utbröt Euromaidan, Krim ockuperades och östra Ukraina invaderades.

MSB och Försvarsmakten tycks dock inte ta särskilt intryck av den nuvarande Försvarsberedningens (och för den delen Riksrevisionens) nyktra utsagor om bristande styrning och samordning utan skriver: ”Bevakningsansvariga myndigheter och ett antal landsting och kommuner har genomfört ett omfattande arbete som har ökat kunskapen och förståelsen för vilka åtgärder som behöver vidtas i händelse av höjd beredskap eller krig…”. Detta är inte ett betryggande styrkebesked och det säger något om hur långsamt kvarnarna mal.  Kunskap och förståelse är grundläggande men det är först när förmågor övas och prövas som vi vet hur hög tröskeln är. Frågan är om det då verkligen är rätt väg att öka planeringshorisonten till ett decennium?

Att kritisera Försvarsmakten och MSB får ändå lite av karaktären ”skjut pianisten om du inte gillar musiken”. Försvarsmakten 2019 är inte Försvarsmakten 1989 eller 1999 och faktiskt inte ens 2009. Förväntningarna får därför inte vara för höga. Trots alla nyhetsartiklar om återtagen förmåga och försvarsmaktsövningar så fortsätter den samlade förmågan att sjunka, särskilt om man jämför med angriparens förmåga. MSB utvärderade skogsbränderna 2014 – bara för att göra om många av misstagen 2018. Detta är trots dessa graverande omständigheter inte i första hand myndigheternas fel. Rikspolitiken ser inte problemet med att statens kärna är svag och försvagas, fattar inte beslut tillräckligt snabbt och håller inne med medel och resurser – och värst av allt – fortsätter att vara luddig och otydlig.

Fler och fler av de utredningar som nu påbörjats verkar få karaktären av det som i näringslivet benämns ”baseline study”, alltså en studie som beskriver nuläge, utgångsläge och förutsättningar för ett projekt. Det konstateras att en rad förutsättningar finns eller saknas, det konstateras att ett antal åtgärder är vidtagna medan andra återstår. Vi är många nu som väntar på det stora grodhoppet (googla ”leapfrogging” om du inte förstår referensen). När kommer den stora penningpåsen? När börjar vi se skillnad i verkligheten? När kommer krav på förmågor?

Begreppet ”programplan” är nytt och det sänder fel signaler. Det är oklart vem som skriver programplanen och vad den skall omfatta men intrycket är att man istället för korta iterationer baserade på övningar som utvärderas önskar ta ett långt och stort helhetsgrepp – något som dagens höga och ständigt ökande utvecklingstakt inte kommer att medge.

Fortfarande saknas förmågeramverket. Hur skall man kunna bedöma förmågor utan att besluta om regler och grunder för värdering av totalförsvarsförmågor? Finns det metoder för kontroll och uppföljning? Riksrevisionen bör redan nu verka aktivt för att utvärdera effekter av totalförsvarets planering och övning, självklart mot ett ramverk, så att tröskeln höjs över hela bredden; inte bara för militärt försvar utan alla delar av totalförsvaret.

Freddy Jönsson Hanberg är rådgivare, reservofficer och grundare av Totalförsvarsstiftelsen.

Publicerad

Ambitionshöjning för totalförsvaret

I maj 2017 fick MSB och Försvarsmakten i uppdrag av regeringen att främja och utveckla en sammanhängande planering för totalförsvaret. Idag redovisas uppdraget och det konstateras att det arbete som har bedrivits inom ramen för uppdraget har bidragit till att utveckla Sveriges totalförsvarsförmåga på många områden.

– Vi går nu från kunskapsuppbyggnad till konkret planläggning. I takt med att allt mer arbete genomförs och fler aktörer engageras, stärks totalförsvarsförmågan i Sverige, vilket i sin tur förbättrar krisberedskapen i landet. Mycket arbete återstår men vi har tagit stora steg i rätt riktning och fortsätter målmedvetet framåt säger Dan Eliasson, generaldirektör vid MSB.

GD Dan Eliasson och ÖB Micael Bydén. Foto: Astrid Amtén/Försvarsmakten.

Generaldirektör Dan Eliasson och Överbefälhavare Micael Bydén. Foto: Astrid Amtén/Försvarsmakten.

Bevakningsansvariga myndigheter har krigsplacerat sin personal och har börjat utveckla möjligheten att verka från alternativa och skyddade ledningsplatser, samt för att samverka och utbyta information på ett robust och säkert sätt. Bevakningsansvariga myndigheter och ett antal landsting och kommuner har genomfört ett omfattande arbete som har ökat kunskapen och förståelsen för vilka åtgärder som behöver vidtas i händelse av höjd beredskap eller krig för att kunna skydda civilbefolkningen, säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och lämna stöd till Försvarsmakten.

Intresset och engagemanget från aktörer i hela systemet ökar. Inledningsvis har mycket fokus legat på bevakningsansvariga myndigheter. Arbetet med kommuner och regioner har intensifierats och även näringslivet är en prioriterad aktör. Totalförsvarsövning (TFÖ) 2020 blir en viktig temperaturmätare där förmågan prövas, utvecklas och stärks.

Publicerad

Arbetet med att återuppbygga det civila försvaret måste prioriteras.

Årets upplaga av Folk och försvars rikskonferens i Sälen inleddes med att moderatorn Eva Hamilton beskrev att totalförsvarets aktörer just nu gynnas. Hon hade inför konferensen pratat med deltagare och föredragshållare och alla hon pratat med vittnade om en total opinionsvändning. De befann plötsligt sig i den ovana men kanske ganska bekväma positionen att få alla pengar som de äskar, i några fall hade några fått mer än vad de äskat. Hon avslutade med att säga: ”…ni åtnjuter åtminstone detta budgetår politikernas och finansdepartementets mycket trägna uppmärksamhet.”

Det var många som reagerade starkt på den här verklighetsbeskrivningen. Ingen skugga skall falla på moderator Eva Hamilton, hon framförde de budskap hon fått.

Fakta är att budget för de civila delarna av totalförsvaret förstärkts med mindre än en halv miljard per år under 2018, 2019 och 2020. De 21 regionerna (tidigare landstingen) skall t.ex. dela på 30 miljoner kr per år i tre år för att kunna leva upp till kraven på krigssjukvård och sjukvård vid en nationell kris. Samtliga 21 Länsstyrelser skall dela på 36 extra miljoner för sitt grundläggande arbete med totalförsvarsplanering och regional ledning och samordning – ett arbete som utgör själva förutsättningen för ett fungerande civilt försvar. Detta försvåras ytterligare av den ryckighet i styrning och finansiering som Riksrevisionen beskriver i sin senaste rapport.

Energimyndigheten fick 2018 för första gången medel för det återupptagna arbetet med civilt försvar. En successiv ökning för att klara av växande behov har inte beviljats för 2019. För en ny tillsynsroll inom informationssäkerhet beviljades tillfälliga medel i vårbudgeten 2018. Inför 2019 finns dock varken dessa eller nya medel beviljade för det nya tillsynsarbetet med informationssäkerhet i energiförsörjningen.

PTS har fått 10 MSEK för sin del i totalförsvarsplaneringen och Polisen, SÄPO och Kustbevakningen skall dela på 10 MSEK för området Skydd och säkerhet. Märk väl att dessa medel anslås årligen under 2018–2020 och gäller enbart arbetet med att etablera civilt försvar – inte andra (ordinarie) uppgifter. Det är mycket små belopp vi talar om.

Samtidigt talar regeringen om att det militära försvaret måste förstärkas med 10-tals miljarder kronor till 2021. I budgetunderlaget till regeringen förra året ville Försvarsmakten att försvarsbudgeten växer med tio miljarder 2021, till 63 miljarder. Det är absolut nödvändigt att återuppbygga ett militärt försvar som möter angriparens förmågor – men proportionerna är iögonfallande.

Potentiella angripare överväger hur de bäst når sina mål. Om målet är att destabilisera Sverige i syfte att påverka det politiska landskapet så är den billigaste metoden att med desinformation och destabilisering (subversion, sabotage, terror) skapa grogrund för defaitism vilket öppnar vägen för populism. Inbäddat i de populistiska åsikterna finns en åsiktsflora som passar angriparen ypperligt. Det kan handla om att inte gå med i NATO, att ej delta i EMU, eller att övergå från multilaterala till bilaterala säkerhets- och handelsrelationer. Mot denna typ av angrepp hjälper inte det militära försvaret, underrättelsemyndigheterna undantagna.

I det civila försvaret ingår psykologiskt försvar. Regeringen har nu kommit så långt att man givit ut ett kommittédirektiv för att utreda en myndighet för psykologiskt försvar men ännu inte utsett någon utredare. Myndigheten skall vara på plats 1 januari 2021. MSB har mirakulöst lyckats distribuera ”Om krisen eller kriget kommer”, hantera valpåverkan och motverka de värsta ryska informationsoperationerna – men man har verkligen trollat med knäna. Ett tag fick ett annat departement än det ansvariga rycka ut för att skrapa ihop medel.

Men – man kan inte för allt psykologiskt försvar i världen ändra på det faktum att Sverige inte är robust. Sådant kallas skönmålning och det kommer alltid att slå tillbaka. Därmed riskerar alarmister och populister att få rätt – men av fel orsaker. Det beror inte alls på invandring, islamism, globalism eller för den delen klimat eller nynazism att Sverige har nedrustat statens kärna (bland annat det civila försvaret) – hur gärna än vissa aktörer vill få dig att tro det. Det beror på politiska beslut fattade i all välmening för 20 år sedan – när det inte gick att motivera miljardbelopp för underjordiska ledningscentraler, skyddsrum och skyddsmasker eftersom hotbilden inte fanns. Idag ser hotbilden annorlunda ut – vilket jag skrivit om på Säkerhetsrådet tidigare.

Hur går det med arbetet att bygga upp ett totalförsvar som skall fungera i gråzon, vid höjd beredskap och ytterst i krig? Lite trögt kan man säga. Till att börja med finns det inte någon riktig plan. För mer än tre år sedan, den 18 december 2015, debatterade Allan Widman och Peter Hultqvist i Riksdagen en interpellation inlämnad av Widman rörande återupprättandet av Totalförsvarets chefsnämnd. I den debatten framgår att båda debattörerna återkommer till behovet av ett “rutmönster, kopplingsschema” (Hultqvist) och “en enhetlig modell för …samordningen inom det svenska totalförsvaret” (Widman) under debatten. Någon sådan modell har ännu inte tagit form. Planeringen genomförs i de gamla vanliga stuprören bland annat med påföljd att ingen ansvarar för utrymmen mellan stuprören.

Tvärtemot ovanstående beskrivna behov har ”Enheten för samordning av samhällets krisberedskap (SSK)” flyttats till Justitiedepartementet från Försvarsdepartementet, vilket för underrättelsedelgivning, ledning och samverkan har fått en förödande effekt. Detta genomfördes av regeringen Löfvén efter valet 2014 och trots att Försvarsberedningen anser att SSK hör hemma på Försvarsdepartementet har regeringen valt att bortse från det.

Det finns inte heller någon uppdaterad och till omvärldsläget anpassad modell för hur totalförsvaret skall ledas. Varken beträffande förändringsledning (långt tidsperspektiv) eller insatsledning (kort tidsperspektiv). Den modell som regeringskansliet använder sig av idag designades efter Tsunamin 2004 och har sedan dess reviderats sparsamt.

Vidare saknas en uttalad nationell modell för inriktning och samordning. Det nationella modell för ledning och samordning som MSB utvecklat under ett antal år (”Gemensamma grunder för samverkan och ledning vid samhällsstörningar”) bygger på frivillig implementering i myndigheterna, kommunerna inriktas via finansiering av statliga medel. De flesta är välvilligt inställda till modellen men signalvärdet att landets inriktande nivå inte kravställer på implementering via regleringsbreven känns onödig och obegriplig.

Hur är det med säkra kommunikationer? PTS får 10 MSEK per år, totalt 30 MSEK extra under 3 år, för tillsyn med mera. Samtidigt vill Stefan Löfvén inrätta ett nationellt center ”för att öka informations- och cybersäkerheten” – men det är alltså ännu bara en lydelse i en regeringsförklaring. Allt medan informationssäkerhetsskandalerna avlöser varandra.

Landets 290 kommuner får 100 MSEK att dela på per år i tre år. Det finns dock ingen kravställning eller uttalad förväntansnivå på landets kommuner att säkra en utpekad kontakt 24/7/365. Det kan tyckas vara en rimlig grund för alla verksamheter som har med krisberedskap och civilt försvar att göra – att kunna bli nådda. Att inte ha inrättat denna funktion efter alla typexempel på kriser som skett i vårt land säger något om var de befinner sig i dessa frågor. Att inte ha kravställt på det från central nivå säger en hel del om styrningen.

Den enskilt viktigaste sektorn för samhällets stabilitet – den finansiella sektorn – omfattas inte alls av budgetförstärkningarna. Där finns inte ens någon myndighet utsedd att leda totalförsvarsplaneringen. Den sektorn är helt privatägd så när som på Riksbanken (som dock lyder under Riksdagen, inte regeringen.)

Över lag är näringslivets roll i totalförsvaret fortfarande höljd i dunkel. En utredning pågår och skall rapportera i december. Det kommer alltså att dröja till 2020 åtminstone innan vi kan se krigsviktiga företag eller krigsplaceringar av näringslivets medarbetare.

MSB får tillskott för både utvecklad krisberedskap och civilt försvar uppgående till sammanlagt 189 miljoner för 2019 – 36 miljoner i regeringens budget + 153 miljoner i M+KD-budgeten. Dessutom ska vissa av de extra 50 miljonerna till FOI för 2019 användas för studieverksamhet när det gäller det civila försvaret. Låt oss hoppas att dessa medel gör skillnad redan i år.

Försvarsberedningen har föreslagit att det anslås 4 miljarder årligen till förstärkning av civilt försvar. Belopp i denna storleksordning tillgängliggörs i så fall tidigast från 2021 eftersom beredningens rapport ligger till grund för försvarsbeslutet 2020. Det är i år över 10 år sedan Georgien-kriget, det är sex år sedan Ryssland övade kärnvapenanfall mot Sverige och fem år sedan de invaderade ett grannland. Det mesta av det vi efterlyste i vår förstudie i juni 2016 är fortfarande inte omhändertaget. Vad krävs för att politiken skall lägga in en högre växel?

Freddy Jönsson Hanberg är rådgivare, reservofficer och grundare av Totalförsvarsstiftelsen

Publicerad

Spel visar hur samhället påverkas när betalsystemet kraschar

Dagens deltagare diskuterar hur man ska agera vid ett betalstopp.

Vad händer om vi plötsligt inte kan betala med våra bankkort? Vilka konsekvenser får det för oss och viktiga delar av samhället? Det studerar forskningsprojektet Om betalsystemet kraschar finansierat av MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) under ledning Joeri van Laere, Högskolan i Skövde som är på turné i Sverige, idag kom turen till Skövde.

Med krisforskaren Joeri van Laere, i spetsen fick samhällsaktörer idag konkreta tips och råd i hur man kan agera under ett långvarigt stopp i betalsystemet. Sju personer från bland andra dagligvaruhandeln, finanssektorn, kommuner och blåljusenheten deltog från Västra Götaland.

Simulerar fiktivt samhälle

I spelmiljön simuleras ett fiktivt samhälle som upplever en långvarig störning där kortbetalningar inte är möjliga under tio dygn. Deltagarna spelar spelet tillsammans och får resonera kring, och testa effekterna av, olika åtgärdspaket.

– Vad som blir konkret när man spelar spelet är hur ens agerande påverkar andra samhällsaktörer. Vi under spelets gång att ett samhällsgemensamt agerande påverkar återhämtningsförmågan positivt, säger Joeri.

Det MSB-finansierade forskningsprojektet koordineras av Högskolan i Skövde och genomförs i samarbete med Linköpings universitet, Mittuniversitetet och Combitech. Under de dryga två år som är kvar av projektet ska det genomföras drygt 30 spelsessioner. Det kanske kan låta mycket, men Joeri är inte orolig.

– Nej, vi är fullbokade under våren 2019. Intresset för spelet är otroligt stort, vilket jag tror beror på att fler börjar förstå vidden av ett omfattande stopp i betalsystemet och hur det skulle påverka, dels de sektorer som deltar, men även samhällsmedborgaren. Vi är beroende av att systemet fungerar, säger Joeri.

Hur länge klarar vi oss?

Gemene man går nog inte går runt och tänker på hur matbutiker, bensinstationer och apotek ska kunna lämna ut varor när de inte kan ta betalt. Funderar vi ens på hur länge klarar vi oss när vi inte längre kan införskaffa våra basvaror? Kontanter och Swish kan ha begränsad kapacitet, vilket är ett scenario deltagarna möter. Skulle en lösning vara att samhället accepterar uppskjutna betalningar? Kommer vi ha ökat behov av väktare, hur ska då behovet mätas och vart ska de placeras? Det är några av de frågeställningar som deltagarna ställs inför.

– Det har varit oerhört intressant att diskutera frågorna i grupp och vi har en samsyn i att vi måste få samhället att fungera även vid ett stopp. En dag utan kortbetalning klarar vi alltid, men redan efter par tre dagar behövs en alternativlösning, avslutar en av dagens deltagare Kent Almkvist, ICA Nära Kryddlunds, Trollhättan. 

För mer information, kontakta:

Joeri Van Laere
Institutionen för informationsteknologi
Lektor i datavetenskap
E-post: joeri.van.laere@his.se
Telefon arbete: 0500-448355

Publicerad

Psykologiskt försvar

  • Hur definieras psykologiskt försvar och hur hänger försvarsvilja och psykologiskt försvar ihop? 
  • Vad saknas i dagens psykologiska försvar? 
  • Har vi en gemensam och modern syn på psykologiskt försvar eller är den förlegad och splittrad?
  • Vad konkret skulle behöva göras omgående för att höja nivån? 
  • Ett råd för psykologiskt försvar – vad skall det ha för viktigaste uppgift?

Den 24 januari 2019 samlades ett antal erfarna och kunniga personer i Psyopsförbundets lokaler på Karlavägen i Stockholm för att diskutera ovanstående frågor.

Med på mötet var:

  • Olle Wästberg som gjorde sin värnplikt på Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar och sedan dess krigsplacerad i ”psykförsvaret”. Olle har varit krigsplacerad som avdelningschef på Styrelsen för psykologiskt försvar. Han har också en lång rad andra förtroendeuppdrag och operativa uppdrag på sin lista, i sammanhanget värt att nämna: chefredaktör på Expressen 1993-95, styrelseordförande Sveriges Radio 1996-99 och generaldirektör på Svenska institutet 2005-10.
  • Björn Körlof GD för Styrelsen för Psykologiskt Försvar 1994-2001. Björn har också varit GD för Fortifikationsverket och Pliktverket samt departementssekreterare på Försvarsdepartementet.
  • Marinette Nyh Radebo, Försvarsministerns pressekreterare 2014-2018 har en lång rad andra förtroendeuppdrag och operativa uppdrag inom hela totalförsvaret och försvarsindustrin bakom sig.
  • Åsa Larsson, grundare av och redaktör på Viralgranskaren. Åsa grundade Viralgranskaren tillsammans med Jack Werner och Linnea Jonjons. Viralgranskaren är en avdelning på Metro och har funnits sedan 2014. Projektet belönades med Stora journalistpriset i kategorin Årets förnyare 2014 och har fått utnämningen Årets folkbildare av föreningen Vetenskap och folkbildning. Åsa är tillsammans med Linnea författare till ”Viralgranskarens handbok” som kom ut 2018.
  • Hanna Linderstål, vice ordförande Psyopsförbundet. Hanna besitter omfattande kunskap om kriskommunikation, cyberhot, trender i sociala medier och vilka medel som idag används för att bilda opinion, rekrytera kriminella eller driva falska medieflöden.
  • Lars Holmqvist, skribent på Kungliga Krigsvetenskapsakademins blogg, reservofficer i underrättelsetjänst och styrelseledamot i Totalförsvarsstiftelsen, tidigare bl a marknadsdirektör på Skandia.
  • Ulv G A Rohdin, med en bakgrund som kriminalkommissarie vid Säkerhetspolisen (SÄPO), arbetat med kontraextremism, kontraterror, kontraspionage och säkerhetsskydd. Varit chef för olika inhämtnings- och analysfunktioner. Var även en tid sambandsman mellan SÄPO och Rikskriminalen. Ulv tillhör Totalförsvarsstiftelsens kansli.

Inbjudna (men som tyvärr fick förhinder) var också:

  • Jack Werner, journalist och medgrundare till Viralgranskaren och författare till boken ” Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå” : om myter på nätet, fejkade berättelser och vikten av källkritik
  • Patrik Oksanen, ledarskribent på Hela Hälsingland och författare till boken ”Skarpa skärvor”
  • Eva Burman, chefredaktör på Eskilstuna-kuriren
  • Staffan Schmidt, journalist på Sveriges Radio och SVT och verksam inom psykologiskt försvar sedan 1970-talet.

Gruppens samlade observationer under diskussionen sammanfattas under punkterna nedan:

Syfte och mål

Vi behöver ett psykologiskt försvar så att inte en angripare kan sprida desinformation i syfte att skapa oro och förtvivlan vilket kan leda till att vi ger upp utan motstånd.

Sanning och verklighet

Vem äger bilden av sanningen? Vem kan med trovärdighet berätta om verkligheten? Detta är två centrala frågeställningar när det handlar om psykologiskt försvar. När falska nyheter och desinformation sprids blir det avgörande att etablera och behålla den trovärdighet som krävs för att bli trodd och litad på.

Tid och pengar

Redaktionerna krymper och journalister arbetar under tuffa anställningsförhållanden. Händelse- och informationsflödet är massivt och myndigheterna hänger inte med. Om falsk information sprids om staten eller det offentliga så kan det flera dagar och veckor innan myndigheterna reagerar. Felaktiga påståenden måste bemötas omedelbart.

Forskning

Den forskning som finns är splittrad men behöver samlas ihop inför inrättande av en ny myndighet för psykologiskt försvar. Nästa steg för Rådet för psykologiskt försvar är att samla forskare.

De övergivna rummen

Där unga människor finns – finns inte myndigheterna idag – och därmed lämnas fältet fritt för diverse subversiva aktörer med defaitistiska budskap. Unga människor har låg tillit till public service. De vuxna och ”samhället” måste finnas där de unga finns. Detta gäller även andra grupper.

Möta förtal med godhet

Att sjunka till samma nivå som angriparen skulle bara ge dem rätt. Vi måste istället visa att felaktiga påståenden inte får någon grogrund och motivera varför. Sverige är fantastiskt. Ju mer vi berättar om det desto mindre värde har förtal och felaktiga beskrivningar.

Ny myndighet

I dag finns begreppet psykologiskt försvar inte i någon myndighets instruktion. Det finns många myndigheter som bidrar till Sveriges psykologiska försvar men att enbart drygt en tredjedel av de 168 myndigheter som Statskontoret kartlagt ser sig själva som en del av det psykologiska försvaret. Myndighetens roll gentemot det militära försvaret bör klaras ut. En utredare bör utses inom kort. Sekretariatet har börjat ta form.

Kommittédirektivet: https://www.regeringen.se/4a566c/contentassets/b4b90c231b4144e683d5b4a594fe27b1/en-ny-myndighet-for-psykologiskt-forsvar-dir.-201880

Lyckohack

Slutligen visades ett exempel på hur man inför valet genom gräsrotsfinansiering och gräsrotssamarbete kunde hjälpa till att nyansera och motverka den bild som spreds av antagonister och subversiva aktörer bland särskilt utsatta grupper. Kampanjen genomfördes mycket professionellt och har dokumenterats, mätts och utvärderats.

Fördjupning

Vill man fördjupa sig i ämnet följer nedan ett antal intressanta länkar:

Olle Västberg blickar bakåt: http://wastberg.se/2008/10/tal-vid-nedlaggningen-av-styrelsen-for-psykologiskt-forsvar/

Och framåt: https://www.di.se/debatt/olle-wastberg-sju-mal-for-psykforsvaret/

Eino Tubin: http://kkrva.se/psykforsvar-i-hybridkrigens-tid/

Stratcom och Lunds universitet: https://www.stratcomcoe.org/role-communicators-countering-malicious-use-social-media

”Sweden-bashing”: https://en.wikipedia.org/wiki/Sweden-bashing

Sverige-bilden mörkare: https://www.metro.se/artikel/sverigebilden-allt-mörkare-i-de-nordiska-kommentarsfälten

Publicerad

Det geopolitiska landskapet 2019

Relaterad bild

Omvärldsläget förändrar sig snabbt och nyheter av olika slag, från olika källor, sköljer över oss dagligen. Med en nyhetsrapportering som närgånget följer ”allt och alla” närmast i realtid, kan det bli svårt att få och behålla perspektivet på det som sker. Nedan följer ett försök till överblick över världspolitiken idag och några spekulationer om vart vi är på väg, utifrån de största aktörerna samt var vi finner Sverige i allt detta.

Den globala ekonomin

Världsbanken publicerade den 8 januari 2019 sin rapport ”Global Economic Prospects 2019” kallad ”Dark skies”. Man ser att effekten av Trumps skattereduktioner avtar och tillväxten i USA:s ekonomi halveras till 2021. Kina växte med 10 % om året fram till 2010 men sjunker nu ner mot 6 %. Handelskriget mellan USA och Kina påverkar världshandeln negativt. Risken för global recession har ökat från 7 % till 50 %. Brexit riskerar att påverka finansmarknaderna negativt. Än så länge inte alarmerande men det mörknar och i kombination med en större geopolitisk kris ökar förstås riskerna exponentiellt. Den ryska centralbanken sålde under januari amerikanska tillgångar till ett värde av 100 miljarder USD och placerade dem i Euro och kinesiska Yuan.

EU

EP2019

EU: medborgare går till val till det europeiska parlamentet den 26 maj mot en mörk fond. Steve Bannon ger sig in valkampanjen på nationalisters och populisters sida, en agenda som i många fall överensstämmer med Kremls. Räkna med att ENF och ECR ökar. I senaste opinionsundersökningen låg de tillsammans på 17 %. Räkna också med att EU-valet kommer att föregås av omfattande påverkansoperationer, inte bara till stöd för populister utan riktat mot själva valprocessen.

Det starka beroendet av axeln Tyskland-Frankrike

Med anledning av Brexit är Storbritanniens roll i EU ifrågasatt och Italiens roll är tveksam på grund av en rörig, närmast kaotisk politisk situation, även med italienska mått. EU hålls uppe av Frankrike och Tyskland, vilket gör att axeln Berlin-Paris nu är viktigare än någonsin i EU:s historia men även dessa länder är under tryck.

Den tyska börsen har under 2018 tappat nästan en femtedel av sitt värde – vilket många andra i-länders också har – men vi är vana vid att den tyska ekonomin står emot makrotryck bättre än så. Tyskland har haft en politiskt förlamande situation att hantera, inte olik den svenska och nu tar Merkel-eran slut efter två decennier. Tysk ekonomi går bra, men välståndet fördelas ojämnt. Landets östra förbundsländer, det tidigare DDR, är alltjämt betydligt fattigare än de västra delarna. De östra förbundsländerna kännetecknas av utflyttning, andelen utlänningar är avsevärt lägre än i västra Tyskland men är ändå överrepresenterad vad gäller högerextremism.

I Frankrike växer skepsis mot EU och NATO och den växer ur gammal jord. Frankrike lämnade det militära integrerade samarbetet i NATO 1967 och var inte åter förrän 1994. Gula västar gör – medvetet eller omedvetet – gemensam sak med Kreml. December 2018 var en tuff månad för Macron och ett exempel på destabiliseringsförsök i en av de två viktigaste europeiska huvudstäderna. Då har vi inte ens nämnt Le Pen och Mélenchon.

Rysk gas och olja

NordStream II rullar på och Sverige dras in och exponeras men framförallt ökar beroendet av rysk gas i Tyskland som ju stängt ned 8 av sina 17 kärnkraftverk – resten stängs ned senast 2022. 40 % av all råolja som importeras till Sverige kommer från Ryssland.

Brexit

Det finns idag fem möjliga scenarier för Brexit-processen. No Deal, Hard Brexit, Custom Union, Good-only och Norway plus-plus. Det finns förstås en teoretisk möjlighet att det blir en ny folkomröstning och i så fall en No Brexit men det verkar just nu mycket fjärran. Alla vill undvika det kaos som No Deal skulle innebära men det finns en risk att det läget uppstår vilket kommer att påverka hela EU-ekonomin negativt.

Italiensk och grekisk ekonomi och politik

Jämfört med den italienska regeringsbildningen framstår den svenska processen som mycket välordnad och disciplinerad. Italien befinner sig i ett politiskt kaos vilket påverkar budgetprocessen högst påtagligt. Italiens inrikesminister är öppet positiv till Ryssland och Putin och vill t.ex. att sanktionerna mot Ryssland skall hävas.  

Grekisk ekonomi är för tillfället i bättre skick än för 10 år sedan. Grekland är beroende av rysk energi och den grekiska befolkningen är positiva till det ryska ledarskapet. Greklands premiärminister besökte Putin så sent som i december 2018.

Österrike och Ungern

Ungern är EU:s politiska problembarn. Nu har extremhögern och vänstern gjort gemensam sak mot Orban som mest verkar ägna sig åt att kopiera Putin och Erdogan i sina försök att befästa sin makt. Det går knappt en vecka i EU-parlamentet utan att Guy Verhofstad skäller ut Orban eller ondgör sig över Ungerns oförmåga att bidra och medverka till europeiskt välstånd och säkerhet.

Österrike har en visat upp en sagolik oförmåga till politiskt normaluppträdande. Förbundskansler Kurz måste luta sig mot (den avlidne nazisten) Jörg Haiders Frihetsparti för att få ihop till en majoritet i parlamentet och är bästa kompis med Duda, Orban och Zeman. Frihetspartiet som lyckades med konststycket att genomföra en razzia mot den österrikiska säkerhetspolisen i februari 2018. Och som kronan på verket bjöd den österrikiska utrikesministern in Vladimir Putin till sitt bröllop i augusti 2018.

Bildresultat för austrian foreign minister putin

Balkan

Balkan stabiliseras men lider av en del geopolitiska motgångar och en lång uppförsbacke mot Serbiens integrering i EU och Bosniens medlemskap i NATO. Serbien har övat med Ryssland och Vitryssland i övningen Slavic Brotherhood i juni och Kina genomför omfattande infrastrukturinvesteringar i landet.

Inkomst- och förmögenhetsfördelning

I många EU-länder sitter de 20 % rikaste på över 80 % av tillgångarna. Inkomstfördelningen ser ut på ett liknande sätt. Detta är själva grogrunden för populism. Aktörer med maktambitioner kan använda sig av detta missnöje och genom populistiska förslag få över opinionen på sin sida.

Ryssland

Oljepriset

Oljan bottnade runt 30 USD 2016 och återhämtade sig sedan till över 80 USD under sommaren 2018 men har nu fallit ned mot 50 USD igen och efter årsskiftet upp mot 60. Rysslands ekonomi är baserad på betydligt högre energipriser. Fortsatt låga energipriser kommer att drabba landet hårt.

Flerfrontskrig

Ryssland för sedan några år öppet krig i Ukraina och Syrien. Omfattning och intensitet må vara låg med det är en logistisk och ledningsmässig utmaning. Dessutom har man truppnärvaro i Transnistrien, Sydossetien och Abchasien. Det övas i Vitryssland och Arktis som är högt prioriterat och på jätteövningen Vostok 18 deltog kinesisk trupp. Kärnvapentriaden övas med jämna mellanrum. Den ryska militärapparaten har fått betydande tillskott det senaste decenniet och visar sig nu betydligt mer kapabel mycket snabbare än vad dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt bedömde i maj 2013 (”Ryssland rustar från en låg nivå”).

Informationskrigföring mot väst

Informationskrigföringen mot väst har givit Ryssland mycket stora framgångar i form av Donald Trump och Brexit. Med stor sannolikhet har ryska informationsoperationer medelst falska nyheter och desinformation också påverkat den svenska valutgången med påföljande utmaning att bilda regering. Ryssland underblåser protester i Frankrike och stödjer AfD i Tyskland som har mycket starkt stöd i de gamla östtyska förbundsländerna. Nyligen genomfördes en hackerattack mot politiker i Tyskland som drabbade samtliga partier utom AfD.

Legitimitet

Ryssland har hittills haft stora problem med sin legitimitet (orsakat av sitt eget offensiva agerande) i väst vilket bl a resulterat i sanktioner. Nu har man nått tillräckliga framgångar för att ändra på detta. Räkna med charmoffensiver som många i väst kommer att falla för. En taktikväxling i Ukraina är att vänta. Det är sannolikt önskvärt i Kreml att avbryta alla kinetiska operationer och öka omfattningen på subversion, sabotage och svarta operationer i Kiev. Syrien kommer sannolikt att förvandlas till ett humanitärt projekt. Ryssland har hittills gått i USA:s fotspår (från RMA, Gulfkriget till Comprehensive approach, COIN och specialförbands-operationer, black ops etc) varför det är sannolikt att Ryssland nu lägger fokus på sin motsvarighet till USAID – Rossotrudnichestvo och utökar stöd till fler länder och fler områden än de man hittills fokuserat på (Cuba, Venezuela, Nicaragua, Nordkorea, Syrien, Kirgizistan, Serbien, Mocambique).

Eskalation med grannländer och USA/NATO

Det motsatta scenariot mot ovanstående är att Ryssland ser ett möjlighetsfönster öppna sig i och med USA:s ökande protektionism och urdragande ur Syrien och Afghanistan. Ryssland ser sig också som starkt i Arktis vilket innebär spänningar med NATO-länder som Canada och Danmark. Baltikum är oförutsägbart men väldigt lite talar för en eskalation där. Fortsatt eskalation med Vitryssland, Georgien och Ukraina ligger i korten. Ökat militärt stöd till Serbien och Venezuela är en antagonistisk eskalation med EU och USA/NATO.

Kina

Relationen med Kina är den för Ryssland allra viktigaste internationella relationen (men för Kina är Ryssland inte särskilt viktigt). Kina har finansierat de med sanktioner belagda oligarkerna. Detta gör Kina på ett mycket slugt och långsiktigt sätt. Kina köper fastigheter och tillgångar över hela Ryssland (vilket följer ett större mönster globalt). Vad har Kina för långsiktiga mål med den ryska relationen?

Kärnvapenrustning

INF-avtalets vara och icke-vara är avgörande för om rustningen kan hållas nere. Kreml har också en ny vana att presentera olika ”wunderwaffen” som kan förflytta sig med 27 gånger ljudets hastighet eller spränga bort en amerikansk delstat i en träff etc. Sättet de presenteras på är inte trovärdigt men heller inte ansvarsfullt. Väst och Ryssland behöver några agendor att enas om för att öka stabilitet och förutsägbarhet. Försvinner även kärnvapenagendan så finns det inte mycket kvar.

USA

Inrikespolitiken

Dagens inrikespolitiska splittring kan jämföras med Nixon-erans. Det är dock lätt att glömma att det amerikanska inbördeskriget tog slut för bara 150 år sedan och att fyra amerikanska presidenter har mördats sedan dess.

Man kan ha många åsikter om Trump men han är långt ifrån ensam om att använda utrikespolitiken för inrikes syften. Det genererar instabilitet och bjuder in aktörer som Kina, Ryssland, Iran och Nordkorea att fånga tillfället. ”Opportunities multiply as they are seized” som Sun Zu sade. Under Reagan kunde inte aktörer som Khadaffi agera utan att det omedelbart vedergälldes.

Nu väntar alla på vad Mueller kommer fram till…

Allianserna

Trump har ställt allianserna inför svåra prövningar. NAFTA, NATO och de asiatiska samarbetena har skakat i grunden. För stunden verkar det stabilt men vad händer om de prövas på riktigt. Har t.ex. artikel 5 fortfarande någon bärighet? Kan de baltiska staterna lita på det? Stabiliteten i Mellanöstern handlar mycket om USA:s relation till Turkiet, Saudiarabien och Israel – hur trygga är dessa allianser om utvecklingen fortsätter? USA:s förre arméchef sade i en intervju den 10 januari att USA kommer att vara involverat i en konflikt med Kina inom 10 år och att Europa då i stort sett måste hantera Ryssland på egen hand.

Handeln och världshaven

USA har hittills garanterat den fria handeln genom US Navy’s närvaro på världshaven. Med ett USA som delvis är självförsörjande på olja kommer t.ex. Hormuz-sundet inte ha samma betydelse vilket ger Iran ett möjlighetsfönster. Kommer handelskriget med Kina att gå in i en ny fas och hur kommer USA att bemöta den kinesiska stöddigheten i Sydkinesiska havet? Vilken betydelse får Northern Sea Route när den är isfri större och större del av året? Vad händer med Gibraltar efter Brexit? Kan Suezkanalen hållas ostörd och öppen givet en ny omvärld i Mellanöstern?

Inkomst- och förmögenhetsfördelning

GINI-koefficienten i USA går mot katastrofala mått vilket också utgör huvudförklaringen till att Donald Trumps valmanifest gav honom presidentposten. ”Drain the swamp” och ”Build the wall” appellerar till en stor och växande grupp av medelklassväljare som fått det sämre samtidigt som eliten fått det mycket bättre.

Åsikter och värderingar dras isär, polariseringen ökar, mottagligheten för subversion ökar.

Kina

Legitimitet

Kina har utmaningar både nationellt och internationellt vad beträffar ledningens legitimitet. Detta beror främst på olika sätt regeringen väljer att begränsa mänskliga rättigheter. Ingenting talar för att det ändras så länge ekonomin rullar på. Kina behöver fortsätta agera disciplinerat för att kunna etablera sig över hela globen i enlighet med vad som nu pågår.

Regional hegemoni

Kina kommer att utmana USA och Japan i sin intressesfär vilket kommer att leda till konflikter. Detta är den potentiellt farligaste konfliktytan för världen just nu. Handelskriget är en prequel till denna konflikt.

Taiwan

Fastlands-Kinas problem med Taiwan är ett mycket större problem än vad vi uppfattar här hemma i Sverige. Främst handlar det om att Taiwan underminerar Pekings ställning på fastlandet men också internationellt vilket Peking inte kommer att tillåta särskilt länge till om Kinas maktställning fortsätter att öka. Kina hotar med jämna mellanrum att intervenera militärt i Taiwan vilket förskjuter normalläget, så när den dagen inträffar blir ingen särskilt överraskad. Hur påverkar ett militärt ingripande i Taiwan övriga länder i regionen?

Den ekonomiska tillväxten mattas av

Den kinesiska ekonomin visar tydliga tecken på avmattning. Vad händer om regeringens mål inte kan uppfyllas? Vad händer om utvecklingen på landsbygden går bakåt? Är Kina redo att backa från sina stormaktsambitioner? Statistik i januari visade ett oväntat fall i Kinas export i december. Exporten sjönk med 4,4 procent i stället för att öka med 3,0 procent, som analytikerna räknat med enligt Reuters enkät. Samtidigt sjönk importen med 7,6 procent, här var en uppgång med 5,4 procent väntat. Exportminskningen var den största sedan i december 2016 medan nedgången för importen var den största sedan i juli 2016.

Mellanöstern

Iran/Ryssland tar över efter US/Saudi/Israel vilket innebär att freden är långt borta och att mänskliga rättigheter är än mer fjärran. Kärnvapenrisken ökar, Ryssland har inga problem med att stötta Iran som i sin tur är mer trigger-happy. Oljepriset kommer sannolikt att manipuleras uppåt när USA inte längre bryr sig.

Turkiet

Ingen är glad över utvecklingen i Turkiet utom Erdogans närmsta fanclub. Missnöjet mellan USA och Turkiet ökar. Bolton fick skamvrån på under sitt senaste besök, Brunson/Gülen-konflikten är långt ifrån över. Kurd-frågan sätter käppar i hjulet för en lösning av USA:s urdragande ur Syrien. Ryska intressen i Svarta havet gynnas av denna utveckling.

Sverige

Robusthet, redundans och resiliens

Sverige har under lång tid slarvat med redundansen. Försörjningskedjorna är för tunna och smala och de svagaste länkarna är för svaga. Robustheten är det också si och så med. Varför denna iver att avveckla kontanter innan vi funnit en robust ersättare? Risk och sårbarhetsanalyser är idag allt för introverta. Varför adresseras inte yttre antagonistiska hot?

Sveriges totalförsvarsförmåga ”ligger inte alls där den borde göra”, sade Dan Eliasson, generaldirektör för MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i januari i en intervju med TT. Sveriges förmåga att möta nya former av hot – brister på många fronter. Som exempel nämner han stormen Alfrida, som Eliasson menar visade på stora svagheter i elsystemet.

Försvarsmakten kan lösa mycket utmanande och komplicerade uppgifter – givet att den mobiliserar och utgångsgrupperar. Men den processen ligger utanför Försvarsmaktens kontroll. Den måste göras mycket mer robust. Samma sak med förnödenhets- och materielförsörjning.

Men allra värst är det med sjukvård och läkemedel där redundansen är obefintlig. Även förtroendet för telefoni och eldistribution fick sig en knäck efter Alfrida. Sannolikt är dessa två sektorer av intresse för antagonister mot bakgrund av händelserna i Norrtälje och Spånga.

Informationssäkerhet

Företag och medborgare över lag har mycket svårt att överblicka informationssäkerhetsaspekter på sin vardag. Det finns inga handfasta metoder eller processer som mitigerar utvecklingen – förutom det vanliga mantrat om lösenord och USB-stickor. Medel-Svensson vet ingenting om vad som händer inuti burken eller i cyberrymden och hur det kan påverka allas vardag negativt. Den potentiella kapitalförstöringskoefficienten ökar logaritmiskt när tillgångarna digitaliseras. Detta fält borde betraktas som samhällsviktigt – något som den nya säkerhetsskyddslagen som träder i kraft 1 april kan understödja. Kampanjen www.informationssakerhet.se är en bra satsning men måste få mer pengar så att budskapet når ut brett och djupt.

Samhällskontraktet

Det blir problematiskt när regeringen inrättar myndigheter som bedriver eller implementerar ideologiskt färgad politik. Det göder populism och ansvarslöshet från oppositionen.

Det är symptomatiskt att många myndigheter idag ägnar sig åt positiv informationsspridning som delvis överskuggar negativ publicitet. Ett bra exempel är Försvarsmaktens övning AURORA som fick oerhört mycket positiv nyhetsbevakning när det i själva verket var en hårt skriptad övning där varken lednings- eller logistiksystem övades fullt ut och det som övades fallerade delvis. Det är lätt att förstå motivet men fallhöjden ökar när det så småningom blir skarpt och i värsta fall inte fungerar – när allmänheten litade på den positiva bilden.

Våldsspiralen som främst drabbar redan hårt drabbade områden måste hejdas liksom den s.k. välfärdskriminaliteten om inte samhällskontraktet skall få sig en rejäl törn. SÄPO-chefen talar om det nya normalläget, vem beslutar om det är acceptabelt och vad får det för långsiktiga konsekvenser?

Svenska politiker har historiskt inte haft några problem att beskatta företag men varför är det så svårt att ställa krav? Vad är skillnaden mellan att plocka pengar från företagen och att tala om att de måste bygga samhällsredundans i sin verksamhet. Kanske mot skattelättnader men främst för att ett hållbart samhälle kräver det?

Allianser

Den svenska säkerhetsdoktrinen bygger på allianser. Viktigast är alliansen med USA. Det fungerar givetvis som en allians även om det inte betecknas så på utrikespolitiskt språk. Men denna allians är i kraftig gungning sedan Trump blev president. Trumps möte med Putin i Helsingfors talade ett tydligt språk.

Illustration av “KluddNiklas”

Vi har också en solidaritetsförklaring mellan Sverige och EU:s länder. Vad är den värd i ekonomiska termer? Ett bra exempel är det EU-gemensamma drivmedelslagret. Hur kommer fördelningen att fungera i händelse av en kris som drabbar alla eller merparten av EU:s länder samtidigt?

Ett välövat militärt samarbete med Finland är bra men räcker inte långt. Kreml skulle kunna så split mellan länderna genom att använda Åland för t.ex. påverkansoperationer mot Finland.

Slutsatser

Den globala ekonomin försvagas. Den ryska 6:e generationens krigföring skördar framgångar. Kina utmanar på allvar USA över hela globen. Iran, Saudiarabien, Nordkorea och Turkiet skapar rejäl huvudvärk för väst. Populismen vinner framgångar i alla industriländer vilket destabiliserar de politiska systemen i väst.

Det är hög tid att teckna försäkringar.

Publicerad

Julkalender – Lucka 24

Välkommen till Totalförsvarsstiftelsens julkalender!

Innan du läser vidare – skänk en tanke åt att vi som arbetar med totalförsvarsstudien och stiftelsens aktiviteter arbetar helt ideellt. Däremot samlar vi in pengar för att kunna betala ut stipendier till personer som skriver studier om totalförsvar. 

Därför ber vi dig att ge en gåva så här i jultid. Det behöver inte vara ett stort belopp, några hundra kronor räcker långt. Många bäckar små! 

Swisha till:

123 237 02 94

Du kan också betala till Bankgiro 361-6505

Tack för ditt bidrag!

TYPFALL EDMUND

Fredagen den 8 maj 2015 publicerades “Omfall Edmund”. Det känns självklart att bakom lucka 24 – på självaste julafton – publicera vår mest lästa produkt. Dessutom är det en välkänd scenario-klassiker att angreppet kommer när svensken sitter bänkad framför Kalle Anka kl 15.00…

Omfall Edmund rönte mycket stort intresse i hela samhället och har fortsatt att intressera och fascinera läsare. Det användes under 2016 på Försvarsmaktens fältövningar för att illustrera exempel på hybridkrigföring där skarpa omfall inte kunde användas p.g.a. de civila myndigheternas deltagande. Omfallet har även används under Hemvärnets stabsövningar.

Omfall Edmund har lästs nästan 300 000 gånger.

I februari 2018 publicerades så Typfall Edmund som utgjorde en omarbetad version av Omfall Edmund.

Namnändringen beror främst på att vi inte vill att vårt scenarioarbete skall riskera att sammanblandas med Försvarsmaktens hemliga omfall men också för att ett “omfall” egentligen avser en alternativ händelseutveckling, vilket i sin tur förutsätter att det finns en huvudutveckling t.ex. en Grundoperationsplan. Någon sådan har inte Totalförsvarsstiftelsen utvecklat varför det blir mer korrekt att använda benämningen “Typfall”.

Utifrån ett typfall kan man sedan utverka en rad generiska planeringsscenario.

Inför publiceringen av Förstudien till Totalförsvarsstudien i juni 2016 genomfördes ett spel på Omfall Edmund. Det är utfallet av det spelet som ligger till grund för Typfall Edmund.

Klicka här för att komma till Typfall Edmund

Publicerad

Julkalender – Lucka 23

Välkommen till Totalförsvarsstiftelsens julkalender!

Innan du läser vidare – skänk en tanke åt att vi som arbetar med totalförsvarsstudien och stiftelsens aktiviteter arbetar helt ideellt. Däremot samlar vi in pengar för att kunna betala ut stipendier till personer som skriver studier om totalförsvar. 

Därför ber vi dig att ge en gåva så här i jultid. Det behöver inte vara ett stort belopp, några hundra kronor räcker långt. Många bäckar små! 

Swisha till:

123 237 02 94

Du kan också betala till Bankgiro 361-6505

Tack för ditt bidrag!

MOTSTÅNDSKRAFT

Försvarsberedningen lämnade i december 2017 en rapport med förslag rörande inriktningen av totalförsvaret och utformningen av den civila verksamheten i totalförsvaret. Beredningen ska i en kommande rapport närmare analysera viktigare förändringar i den internationella utvecklingen såväl globalt som för relevanta regioner och då särskilt utvecklingen i Europa och Sveriges närområde. I den kommande rapporten ska beredningen också redovisa en bedömning av den säkerhetspolitiska utvecklingen. Då redovisas även konsekvenser för svensk försvars- och säkerhetspolitik samt utformningen av den militära verksamheten i totalförsvaret.

Avvägningar och förslag rörande svensk säkerhetspolitik och tillhörande konsekvenser och ambitioner rörande den militära förmågan i perioden 2021 till och med 2025 presenteras därför senare. I syfte att åstadkomma en välavvägd helhet i det samlade totalförsvaret måste en avvägning göras mellan förslagen i denna rapport och de förslag som beredningen kommer att lämna i kommande rapport vilken ska redovisas senast den 14 maj 2019.

Läs hela rapporten här!

Publicerad

Julkalender – Lucka 22

Välkommen till Totalförsvarsstiftelsens julkalender!

Innan du läser vidare – skänk en tanke åt att vi som arbetar med totalförsvarsstudien och stiftelsens aktiviteter arbetar helt ideellt. Däremot samlar vi in pengar för att kunna betala ut stipendier till personer som skriver studier om totalförsvar. 

Därför ber vi dig att ge en gåva så här i jultid. Det behöver inte vara ett stort belopp, några hundra kronor räcker långt. Många bäckar små! 

Swisha till:

123 237 02 94

Du kan också betala till Bankgiro 361-6505

Tack för ditt bidrag!

SÄKERHETSPOLITIK

Utrikespolitiken handlar om Sveriges förbindelser med och politik gentemot andra länder. Att förebygga risker och hot är en viktig del av säkerhetspolitiken som är en del av utrikespolitiken. Den svenska politiken förs i direkta förbindelser med andra länder men också genom exempelvis EU och FN. Samarbetet bygger på folkrätten, som består av alla internationella avtal och bestämmelser som reglerar hur stater och andra internationella aktörer ska samarbeta och hur de får och inte får agera gentemot varandra.

2014 tog (numera nedlagda) Kansliet för strategisk analys fram en skrift som benämndes ” Strategiska trender i globalt perspektiv 2025: en helt annan värld?”. Den är mycket läsvärd och stämmer väl överens med Totalförsvarsstiftelsens syn på samhällsförändring och förändringstakt. Kansliet för strategisk analys var en RK-gemensam funktion som arbetade med långsiktiga analyser ur ett strategiskt och säkerhetspolitiskt perspektiv. Kansliet hade samordningsansvar i Regeringskansliet för 2030-frågorna. Kansliet arbetade som en RK-intern tankesmedja och låg administrativt under UD.

Läs rapporten här (klicka!)

Utrikesdeklarationen

Hur ska svensk utrikespolitik se ut? Varje år hålls den utrikespolitiska debatten i riksdagen, som traditionsenligt inleds med att utrikesdeklarationen presenteras av utrikesministern – en programförklaring med visioner för Sveriges arbete i världen.

Onsdag den 14 februari 2018 presenterade utrikesminister Margot Wallström regeringens utrikesdeklaration 2018.

Läs Utrikesdeklarationen här!