Publicerad

Ambitionshöjning för totalförsvaret

I maj 2017 fick MSB och Försvarsmakten i uppdrag av regeringen att främja och utveckla en sammanhängande planering för totalförsvaret. Idag redovisas uppdraget och det konstateras att det arbete som har bedrivits inom ramen för uppdraget har bidragit till att utveckla Sveriges totalförsvarsförmåga på många områden.

– Vi går nu från kunskapsuppbyggnad till konkret planläggning. I takt med att allt mer arbete genomförs och fler aktörer engageras, stärks totalförsvarsförmågan i Sverige, vilket i sin tur förbättrar krisberedskapen i landet. Mycket arbete återstår men vi har tagit stora steg i rätt riktning och fortsätter målmedvetet framåt säger Dan Eliasson, generaldirektör vid MSB.

GD Dan Eliasson och ÖB Micael Bydén. Foto: Astrid Amtén/Försvarsmakten.

Generaldirektör Dan Eliasson och Överbefälhavare Micael Bydén. Foto: Astrid Amtén/Försvarsmakten.

Bevakningsansvariga myndigheter har krigsplacerat sin personal och har börjat utveckla möjligheten att verka från alternativa och skyddade ledningsplatser, samt för att samverka och utbyta information på ett robust och säkert sätt. Bevakningsansvariga myndigheter och ett antal landsting och kommuner har genomfört ett omfattande arbete som har ökat kunskapen och förståelsen för vilka åtgärder som behöver vidtas i händelse av höjd beredskap eller krig för att kunna skydda civilbefolkningen, säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och lämna stöd till Försvarsmakten.

Intresset och engagemanget från aktörer i hela systemet ökar. Inledningsvis har mycket fokus legat på bevakningsansvariga myndigheter. Arbetet med kommuner och regioner har intensifierats och även näringslivet är en prioriterad aktör. Totalförsvarsövning (TFÖ) 2020 blir en viktig temperaturmätare där förmågan prövas, utvecklas och stärks.

Dela gärna detta inlägg på sociala media:
Publicerad

Arbetet med att återuppbygga det civila försvaret måste prioriteras.

Årets upplaga av Folk och försvars rikskonferens i Sälen inleddes med att moderatorn Eva Hamilton beskrev att totalförsvarets aktörer just nu gynnas. Hon hade inför konferensen pratat med deltagare och föredragshållare och alla hon pratat med vittnade om en total opinionsvändning. De befann plötsligt sig i den ovana men kanske ganska bekväma positionen att få alla pengar som de äskar, i några fall hade några fått mer än vad de äskat. Hon avslutade med att säga: ”…ni åtnjuter åtminstone detta budgetår politikernas och finansdepartementets mycket trägna uppmärksamhet.”

Det var många som reagerade starkt på den här verklighetsbeskrivningen. Ingen skugga skall falla på moderator Eva Hamilton, hon framförde de budskap hon fått.

Fakta är att budget för de civila delarna av totalförsvaret förstärkts med mindre än en halv miljard per år under 2018, 2019 och 2020. De 21 regionerna (tidigare landstingen) skall t.ex. dela på 30 miljoner kr per år i tre år för att kunna leva upp till kraven på krigssjukvård och sjukvård vid en nationell kris. Samtliga 21 Länsstyrelser skall dela på 36 extra miljoner för sitt grundläggande arbete med totalförsvarsplanering och regional ledning och samordning – ett arbete som utgör själva förutsättningen för ett fungerande civilt försvar. Detta försvåras ytterligare av den ryckighet i styrning och finansiering som Riksrevisionen beskriver i sin senaste rapport.

Energimyndigheten fick 2018 för första gången medel för det återupptagna arbetet med civilt försvar. En successiv ökning för att klara av växande behov har inte beviljats för 2019. För en ny tillsynsroll inom informationssäkerhet beviljades tillfälliga medel i vårbudgeten 2018. Inför 2019 finns dock varken dessa eller nya medel beviljade för det nya tillsynsarbetet med informationssäkerhet i energiförsörjningen.

PTS har fått 10 MSEK för sin del i totalförsvarsplaneringen och Polisen, SÄPO och Kustbevakningen skall dela på 10 MSEK för området Skydd och säkerhet. Märk väl att dessa medel anslås årligen under 2018–2020 och gäller enbart arbetet med att etablera civilt försvar – inte andra (ordinarie) uppgifter. Det är mycket små belopp vi talar om.

Samtidigt talar regeringen om att det militära försvaret måste förstärkas med 10-tals miljarder kronor till 2021. I budgetunderlaget till regeringen förra året ville Försvarsmakten att försvarsbudgeten växer med tio miljarder 2021, till 63 miljarder. Det är absolut nödvändigt att återuppbygga ett militärt försvar som möter angriparens förmågor – men proportionerna är iögonfallande.

Potentiella angripare överväger hur de bäst når sina mål. Om målet är att destabilisera Sverige i syfte att påverka det politiska landskapet så är den billigaste metoden att med desinformation och destabilisering (subversion, sabotage, terror) skapa grogrund för defaitism vilket öppnar vägen för populism. Inbäddat i de populistiska åsikterna finns en åsiktsflora som passar angriparen ypperligt. Det kan handla om att inte gå med i NATO, att ej delta i EMU, eller att övergå från multilaterala till bilaterala säkerhets- och handelsrelationer. Mot denna typ av angrepp hjälper inte det militära försvaret, underrättelsemyndigheterna undantagna.

I det civila försvaret ingår psykologiskt försvar. Regeringen har nu kommit så långt att man givit ut ett kommittédirektiv för att utreda en myndighet för psykologiskt försvar men ännu inte utsett någon utredare. Myndigheten skall vara på plats 1 januari 2021. MSB har mirakulöst lyckats distribuera ”Om krisen eller kriget kommer”, hantera valpåverkan och motverka de värsta ryska informationsoperationerna – men man har verkligen trollat med knäna. Ett tag fick ett annat departement än det ansvariga rycka ut för att skrapa ihop medel.

Men – man kan inte för allt psykologiskt försvar i världen ändra på det faktum att Sverige inte är robust. Sådant kallas skönmålning och det kommer alltid att slå tillbaka. Därmed riskerar alarmister och populister att få rätt – men av fel orsaker. Det beror inte alls på invandring, islamism, globalism eller för den delen klimat eller nynazism att Sverige har nedrustat statens kärna (bland annat det civila försvaret) – hur gärna än vissa aktörer vill få dig att tro det. Det beror på politiska beslut fattade i all välmening för 20 år sedan – när det inte gick att motivera miljardbelopp för underjordiska ledningscentraler, skyddsrum och skyddsmasker eftersom hotbilden inte fanns. Idag ser hotbilden annorlunda ut – vilket jag skrivit om på Säkerhetsrådet tidigare.

Hur går det med arbetet att bygga upp ett totalförsvar som skall fungera i gråzon, vid höjd beredskap och ytterst i krig? Lite trögt kan man säga. Till att börja med finns det inte någon riktig plan. För mer än tre år sedan, den 18 december 2015, debatterade Allan Widman och Peter Hultqvist i Riksdagen en interpellation inlämnad av Widman rörande återupprättandet av Totalförsvarets chefsnämnd. I den debatten framgår att båda debattörerna återkommer till behovet av ett “rutmönster, kopplingsschema” (Hultqvist) och “en enhetlig modell för …samordningen inom det svenska totalförsvaret” (Widman) under debatten. Någon sådan modell har ännu inte tagit form. Planeringen genomförs i de gamla vanliga stuprören bland annat med påföljd att ingen ansvarar för utrymmen mellan stuprören.

Tvärtemot ovanstående beskrivna behov har ”Enheten för samordning av samhällets krisberedskap (SSK)” flyttats till Justitiedepartementet från Försvarsdepartementet, vilket för underrättelsedelgivning, ledning och samverkan har fått en förödande effekt. Detta genomfördes av regeringen Löfvén efter valet 2014 och trots att Försvarsberedningen anser att SSK hör hemma på Försvarsdepartementet har regeringen valt att bortse från det.

Det finns inte heller någon uppdaterad och till omvärldsläget anpassad modell för hur totalförsvaret skall ledas. Varken beträffande förändringsledning (långt tidsperspektiv) eller insatsledning (kort tidsperspektiv). Den modell som regeringskansliet använder sig av idag designades efter Tsunamin 2004 och har sedan dess reviderats sparsamt.

Vidare saknas en uttalad nationell modell för inriktning och samordning. Det nationella modell för ledning och samordning som MSB utvecklat under ett antal år (”Gemensamma grunder för samverkan och ledning vid samhällsstörningar”) bygger på frivillig implementering i myndigheterna, kommunerna inriktas via finansiering av statliga medel. De flesta är välvilligt inställda till modellen men signalvärdet att landets inriktande nivå inte kravställer på implementering via regleringsbreven känns onödig och obegriplig.

Hur är det med säkra kommunikationer? PTS får 10 MSEK per år, totalt 30 MSEK extra under 3 år, för tillsyn med mera. Samtidigt vill Stefan Löfvén inrätta ett nationellt center ”för att öka informations- och cybersäkerheten” – men det är alltså ännu bara en lydelse i en regeringsförklaring. Allt medan informationssäkerhetsskandalerna avlöser varandra.

Landets 290 kommuner får 100 MSEK att dela på per år i tre år. Det finns dock ingen kravställning eller uttalad förväntansnivå på landets kommuner att säkra en utpekad kontakt 24/7/365. Det kan tyckas vara en rimlig grund för alla verksamheter som har med krisberedskap och civilt försvar att göra – att kunna bli nådda. Att inte ha inrättat denna funktion efter alla typexempel på kriser som skett i vårt land säger något om var de befinner sig i dessa frågor. Att inte ha kravställt på det från central nivå säger en hel del om styrningen.

Den enskilt viktigaste sektorn för samhällets stabilitet – den finansiella sektorn – omfattas inte alls av budgetförstärkningarna. Där finns inte ens någon myndighet utsedd att leda totalförsvarsplaneringen. Den sektorn är helt privatägd så när som på Riksbanken (som dock lyder under Riksdagen, inte regeringen.)

Över lag är näringslivets roll i totalförsvaret fortfarande höljd i dunkel. En utredning pågår och skall rapportera i december. Det kommer alltså att dröja till 2020 åtminstone innan vi kan se krigsviktiga företag eller krigsplaceringar av näringslivets medarbetare.

MSB får tillskott för både utvecklad krisberedskap och civilt försvar uppgående till sammanlagt 189 miljoner för 2019 – 36 miljoner i regeringens budget + 153 miljoner i M+KD-budgeten. Dessutom ska vissa av de extra 50 miljonerna till FOI för 2019 användas för studieverksamhet när det gäller det civila försvaret. Låt oss hoppas att dessa medel gör skillnad redan i år.

Försvarsberedningen har föreslagit att det anslås 4 miljarder årligen till förstärkning av civilt försvar. Belopp i denna storleksordning tillgängliggörs i så fall tidigast från 2021 eftersom beredningens rapport ligger till grund för försvarsbeslutet 2020. Det är i år över 10 år sedan Georgien-kriget, det är sex år sedan Ryssland övade kärnvapenanfall mot Sverige och fem år sedan de invaderade ett grannland. Det mesta av det vi efterlyste i vår förstudie i juni 2016 är fortfarande inte omhändertaget. Vad krävs för att politiken skall lägga in en högre växel?

Freddy Jönsson Hanberg är rådgivare, reservofficer och grundare av Totalförsvarsstiftelsen

Dela gärna detta inlägg på sociala media:
Publicerad

Spel visar hur samhället påverkas när betalsystemet kraschar

Dagens deltagare diskuterar hur man ska agera vid ett betalstopp.

Vad händer om vi plötsligt inte kan betala med våra bankkort? Vilka konsekvenser får det för oss och viktiga delar av samhället? Det studerar forskningsprojektet Om betalsystemet kraschar finansierat av MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) under ledning Joeri van Laere, Högskolan i Skövde som är på turné i Sverige, idag kom turen till Skövde.

Med krisforskaren Joeri van Laere, i spetsen fick samhällsaktörer idag konkreta tips och råd i hur man kan agera under ett långvarigt stopp i betalsystemet. Sju personer från bland andra dagligvaruhandeln, finanssektorn, kommuner och blåljusenheten deltog från Västra Götaland.

Simulerar fiktivt samhälle

I spelmiljön simuleras ett fiktivt samhälle som upplever en långvarig störning där kortbetalningar inte är möjliga under tio dygn. Deltagarna spelar spelet tillsammans och får resonera kring, och testa effekterna av, olika åtgärdspaket.

– Vad som blir konkret när man spelar spelet är hur ens agerande påverkar andra samhällsaktörer. Vi under spelets gång att ett samhällsgemensamt agerande påverkar återhämtningsförmågan positivt, säger Joeri.

Det MSB-finansierade forskningsprojektet koordineras av Högskolan i Skövde och genomförs i samarbete med Linköpings universitet, Mittuniversitetet och Combitech. Under de dryga två år som är kvar av projektet ska det genomföras drygt 30 spelsessioner. Det kanske kan låta mycket, men Joeri är inte orolig.

– Nej, vi är fullbokade under våren 2019. Intresset för spelet är otroligt stort, vilket jag tror beror på att fler börjar förstå vidden av ett omfattande stopp i betalsystemet och hur det skulle påverka, dels de sektorer som deltar, men även samhällsmedborgaren. Vi är beroende av att systemet fungerar, säger Joeri.

Hur länge klarar vi oss?

Gemene man går nog inte går runt och tänker på hur matbutiker, bensinstationer och apotek ska kunna lämna ut varor när de inte kan ta betalt. Funderar vi ens på hur länge klarar vi oss när vi inte längre kan införskaffa våra basvaror? Kontanter och Swish kan ha begränsad kapacitet, vilket är ett scenario deltagarna möter. Skulle en lösning vara att samhället accepterar uppskjutna betalningar? Kommer vi ha ökat behov av väktare, hur ska då behovet mätas och vart ska de placeras? Det är några av de frågeställningar som deltagarna ställs inför.

– Det har varit oerhört intressant att diskutera frågorna i grupp och vi har en samsyn i att vi måste få samhället att fungera även vid ett stopp. En dag utan kortbetalning klarar vi alltid, men redan efter par tre dagar behövs en alternativlösning, avslutar en av dagens deltagare Kent Almkvist, ICA Nära Kryddlunds, Trollhättan. 

För mer information, kontakta:

Joeri Van Laere
Institutionen för informationsteknologi
Lektor i datavetenskap
E-post: joeri.van.laere@his.se
Telefon arbete: 0500-448355

Dela gärna detta inlägg på sociala media: