Publicerad

MSB utbildning totalförsvar

Utbildningen är framtagen för att genomföras vid en dator.

MSB:s kommunikationsdirektör Morgan Olofsson guidar deltagaren genom webbutbildningen. Utbildningen består av text- och bildbaserade faktasidor, men även filmer och interaktiva övningar. Det tar ca 45-60 minuter att genomföra utbildningen.

Utbildningen är uppdelad i fyra kapitel:

  1. Det här är totalförsvaret – beskriver bland annat det civila och det militära försvaret
  2. Därför behövs totalförsvaret – redogör för förändrad hotbild, säkerhetspolitiskt läge och samhällsviktig verksamhet
  3. Roller och rättsliga förutsättningar – beskriver samhällets krisberedskap som grund för totalförsvaret, olika aktörers uppdrag och ansvar, begreppet höjd beredskap samt några centrala regler vid krig eller krigsfara.
  4. Tillsammans skapar vi motståndskraft – beskriver aktiviteter i totalförsvarsplaneringen och behovet av att identifiera och möta informationspåverkan, samt arbete med informationssäkerhet och säkerhetsskydd.

Utbildningen har tagits fram i samarbete med Försvarsmakten.

Se gärna trailern innan du startar utbildningen.

Här hittar du utbildningen: https://webbutbildning.msb.se/utb/Totalforsvar/ (slå på ljudet!)

Publicerad

Ökad militär närvaro i nedre Norrland

Försvarsmakten är ständigt insatsberedd och redo att försvara hela Sverige. Under en längre period framöver kommer militär verksamhet att synas mer än vanligt i nedre Norrland.

Den långvariga utökade verksamheten påbörjades centralt i Östersund under onsdagen när 13:e säkerhetsbataljonen från Livgardet genomförde en bevakningsuppgift tillsammans med Helikopterflottiljen.Foto: Alexander Gustavsson/Försvarsmakten

Under en tid framöver kommer Försvarsmakten att bedriva utökad verksamhet i delar av nedre Norrland – Jämtland, Ångermanland och Bottenhavet. 

– Det här området är strategiskt viktigt med förbindelser i såväl nor-sydlig som öst- västlig riktning. Med anledning av ett försämrat säkerhetspolitiskt läge vill vi därför markera vår närvaro här, säger Försvarsmaktens insatschef, Jan Thörnqvist.

Förband från hela Sverige deltar och när tillfälle ges även övriga totalförsvaret och våra internationella samarbetsparters. Exakt vilken typ av verksamhet eller var i området Försvarsmakten kommer att befinna sig är än så länge en operativ planeringsfråga.

– Det jag kan säga är att det kommer att vara både utbildning och skarp insatsverksamhet som till exempel sjöövervakning i området. Vi kommer att vara på land, i luften och på havet, säger Thörnqvist.

Under onsdagen startades övningen i centrala Östersund. Verksamheten både syntes och hördes när två helikoptrar från Helikopterflottiljen luftlandsatte en grupp soldater från 13:e säkerhetsbataljonen framför ögonen på östersundsborna. På plats fanns också personal från fältjägarbataljonen och få undgick flygvapnets passage med en Jas 39 Gripen.

Den militära närvaron i regionen kommer att öka under en period men intensitet och plats varierar med tid.

– Allt vi gör kommer inte att synas, ibland övar vi i en urban miljö, som idag, men oftast håller vi till ute i terrängen. Vid flera tillfällen kommer vi att bjuda in allmänheten och medier för att se mer av vår verksamhet, säger Thörnqvist.

Som boende i regionen är det viktigt att respektera de avspärrningar och varningar Försvarsmakten använder i samband med övning och annan verksamhet. Information om var övningar bedrivs anslås på Försvarsmaktens webbplats.

Källa: forsvarsmakten.se

Publicerad

Ett nationell cybersäkerhetscenter inrättas 2020

I regeringsförklaringen slogs det fast att ett nationellt cybersäkerhetscenter ska inrättas under 2020. Sverige har kompetens i världsklass men har ännu inte lyckats skapa en helhet i arbetet kring cybersäkerheten. Nu kommer regeringen att samla den skarpaste kompetensen för att stärka Sveriges samlade förmåga att förebygga, upptäcka och hantera cyberhot samt minska cybersårbarheterna.

Centret ska stödja regering, kommuner och landsting, myndigheter och näringslivet i arbetet med att skydda sig mot cyberattacker. En central del av centrets arbete kommer vara att ta fram gemensamma analyser och lägesbilder om hot, sårbarheter och risker. Det kan handla om underrättelseinformation, information om it-incidenter och brottsanmälningar som idag inte samlas på ett ställe. Verksamheten ska bidra till att stärka skyddet mot cyberhot och minska de digitala sårbarheterna.

Svenska myndigheter behöver kunna agera samordnat och ge ett effektivt stöd när en eller flera aktörer i Sverige drabbas av en cyberattack. Regeringen förväntar sig att myndigheternas förmåga att upptäcka och hantera allvarliga attacker mot Sverige kommer att öka genom samverkan i det nationella centret.

Regeringen uppdrar nu – med tydliga ingångsvärden Försvarets radioanstalt, Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Säkerhetspolisen att redan till december presentera förslag på struktur och kostnadsberäkningar. Arbetet med uppdraget ska bedrivas i nära samarbete med bland annat Polismyndigheten, Försvarets Materielverk och Post- och telestyrelsen som också har centrala uppgifter på området. Därefter ska ett center skyndsamt inrättas.

Källa: https://www.regeringen.se/debattartiklar/2019/09/sa-starker-vi-cyberssakerheten-i-sverige/

Publicerad

Förstärkning av det militära försvaret i budgeten

Startsida Regeringen.se

Regeringen, Centerpartiet och Liberalerna har kommit överens om att det militära försvaret tillförs fem miljarder kronor år 2022 och ytterligare fem miljarder kronor årligen under den resterande försvarsinriktningsperioden.
Regeringens förslag är i enlighet med vad Försvarsberedningen föreslog i sin slutrapport i maj. Under hösten 2020 kommer regeringen att återkomma till riksdagen med en försvarspolitisk proposition utifrån försvarsberedningens rapport.

I budgetpropositionen 2020 föreslår regeringen vidare en överföring mellan anslag för att finansiera delar av tidigare verksamhetsövergång från Försvarets materielverk till Försvarsmakten. Regeringen beslutade 2019 en reform rörande ansvarsfördelning och finansiell styrmodell för materiel- och logistikförsörjningen där delar av Försvarets materielverks verksamhet överfördes till Försvarsmakten.
I budgeten för 2020 finns också förslag på överföring av medel för att förstärka åtgärder inom cyberförsvar, informationssäkerhet och särskild verksamhet, liksom stärkt försvarsunderrättelseförmåga.

Medel avsätts också för ombyggnation av Försvarsunderrättelsedomstolens lokaler.

Publicerad

Regeländringar för att höja säkerheten i nät och tjänster

PTS image

Post- och telestyrelsen (PTS) kommer att föreslå nya regler för att höja säkerheten i nät och tjänster inför utbyggnaden av 5G-nät. Förslaget är en ändring av de befintliga driftsäkerhetsföreskrifterna och kommer att skickas på extern remiss i oktober. Förslaget innehåller bland annat regler om krav på riskanalys inför upphandling och dokumentation av uppdragstagare och uppdrag.

Allt fler tjänster och samhällsfunktioner förlitar sig på fungerande elektroniska kommunikationsnät och – tjänster. Det innebär att följderna av till exempel säkerhetsattacker, såsom sabotage och annan skadegörelse, kan få stora negativa samhälleliga konsekvenser. Den kommande utbyggnaden av 5G-näten kommer att öka beroendet ytterligare.

Extern remiss i oktober

De föreslagna ändringarna i driftsäkerhetsföreskrifterna ska bland annat säkerställa att operatörer tar höjd för eventuella säkerhetsrisker redan inför upphandling, och att de har kontroll och spårbarhet över vilka uppdragstagare de anlitar.

Förslaget på ändringar i driftsäkerhetsföreskrifterna kommer att skickas på extern remiss i oktober.

Mer information

Karin Lodin, avdelningen för säker kommunikation: 073-644 56 04
PTS presstjänst: 08-678 55 55

Om PTS arbete med driftsäkerhet

Alla i Sverige ska kunna kommunicera i driftsäkra elektroniska kommunikationsnät och -tjänster. PTS tar fram krav på operatörerna inom driftsäkerhetsområdet och säkerställer att reglerna följs. Reglerna gäller för alla tillhandahållare av fasta och mobila elektroniska kommunikationsnät och –tjänster.

Publicerad

Riskerna i försörjningskedjorna måste hanteras.

Den globala miljön för handel har sedan Kalla krigets slut i första hand präglats av digitaliseringen, men därefter är det den globala handeln som påverkat hushåll, politik och näringsliv mest. Nu hotas dock handeln av svårhanterliga risker i de så kallade försörjningskedjorna (”supply chains”). Denna megatrend är redan en geopolitisk realitet och om den inte hanteras kan den få mycket stora konsekvenser redan på kort sikt – långt värre än klimateffekter, regionala krig eller extremväder.

Begreppet frihandel har sina rötter i merkantilismens 1700-tal men det var först när Berlinmuren och Warszawa-pakten föll som den globala frihandeln verkligen tog fart. I november 1993 trädde Maastrichtfördraget i kraft och EU blev en frihandelszon i ordets rätta bemärkelse. I januari 1995 grundades World Trade Organization av GATT- och EU-länderna. Doha-rundan 2001 och framåt utgjorde en symbolisk kröning av världshandeln till den primära drivkraften bakom både välfärd och säkerhet. Idag är 163 länder medlemmar i WTO.

Genom att leverantörer tvingades att konkurrera på en global marknad blev de tvungna att höja kvaliteten och sänka priserna kontinuerligt, vilket ökade utrymmet i plånboken hos såväl hushåll som företag. Men även i politiken gnuggades händerna – konsumtionen och därmed skatteintäkterna ökade, företagens lönsamhet ökade och därmed beskattningsunderlaget. Detta innebar förstås också att det fanns ett större utrymme för offentlig konsumtion, något som ofta leder till att politiker blir (om)valda. För konsumenterna – väljarna ­– blev livet lyxigare. Förr kostade en tysk TV en månadslön, nu kostade den kinesisktillverkade plötsligt bara en tiondels månadslön. Svensk oxfilé var dyr, uruguayansk oxfilé var mycket billigare. Fler kunde åka utomlands, åka taxi och gå på krogen, men kanske ännu viktigare, folk fick del av den ökande offentliga konsumtionen i form av vård, skola, omsorg och infrastruktur. Detta kan sammanfattas som ”hög upplevd välfärd”, åtminstone enligt de normer och värderingar som kommit att gälla i västvärldens (och i ökande omfattning hela världens) medelklass.

Kritiken mot den fria handeln började emellertid höras från många håll, främst från vänster och från miljörörelsen. Det uppdagades att fabriker i tredje världen utnyttjade barn i sin produktion och att arbetsmiljö och villkor var helt orimliga. Civilsamhället svarade med etiska krav (Fair trade), stater ställde krav på spårbarhet och näringslivet införde CSR. Godstransporter, främst flyget men också sjöfart och lastbilar, utmålades som miljö- och klimatbovar. De här friktionerna påverkade dock inte handelns tillväxt det minsta. Sedan början av 1990-talet har världshandeln dubblats ungefär var fjärde år, och det gäller än idag.

Sedan 2016 har molnen på himlen dock blivit fler och mörkare. Brexit var ett hårt slag mot EU-tanken, fram till dess levde många med en positiv bild av den fria handeln på den inre marknaden. Och Donald Trump har återinfört sådant som GATT en gång bildades för att reducera och eliminera, nämligen tullar och avgifter (tariffer på svengelska). USA har en lång historia av protektionism och under hela 1800-talet var det en mycket viktig komponent i den amerikanska handelspolitiken. Även så kallade NTB:er (Non Tariff Barriers) har använts på ett sätt som på 1900-talet skulle ha benämnts ”ekonomisk krigföring”; alltså till exempel handelsembargon, sanktioner, beslagtagning av gods, begränsningar av finansiella transaktioner etc. Det är just ”NTB:er” som används för att straffa Ryssland för dess angrepp på grannlandet Ukraina. Röster från höger börjadeifrågasätta den fria globala handeln. Populister tog sikte på ”globalister” och superrika som ansågs sko sig på vanliga människor genom ägande i globala och transnationella företag. Även de globala kapitalflödena till skatteparadis – också en del av frihandeln – ifrågasattes efter Panama papers.

Det är många intressenter i kulisserna som ser på det nya läget som en möjlighet att rita om den globala maktkartan. När maktetablissemang som till exempel populister, Kinas kommunistparti eller Putins nätverk svartmålar den befintliga ordningen beror det inte på att de vill rädda alla oss i fårskocken utan att de vill öka sin egen makt. Detta är inget nytt, historien är full av sådana maktskiften baserade på handelskrig. 1800-talets opiumkrig var kulmen på det långvariga handelskrig som befäste Storbritannien som globalt imperium.

Idag pågår ett handelskrig mellan USA och Kina där motiven enligt president Trump är att behålla produktion i USA. Effekterna blir dock inte alltid de önskvärda. Kina har bestämt sig för att sluta köpa sojabönor av USA och istället köpa av Ryssland. Under 2018 ökade Rysslands handel med Kina med drygt 27 procent. Olja och gas är den största handelsvaran men Ryssland ökar nu sin export till Kina av mer komplexa produkter som lantbruksmaskiner och krigsmateriel. Det sistnämnda fick USA att gå i taket för något år sedan.

Olja, gas och petroleumprodukter utgör den enskilt största varan eller varugruppen i världshandeln. Beroende på hur man räknar utgör den upp till 10 procent av den totala världshandeln. Den aktuella krisen i Hormuz-sundet sätter därför fokus på en global megarisk som får allt för lite uppmärksamhet – fragmenteringen av de globala försörjningskedjorna – även om det handlar om mycket mer än olja. Experter befarar att nästa steg i handelskriget är att Kina minskar köp av amerikansk olja, vilket sannolikt leder till att inköp av olja från Ryssland ökar än mer.

Den amerikanska tankesmedjan Center for Strategic and International Studies skrev i sin Q2 update i år om just riskerna med fragmenterade försörjningskedjor. Detta är en påtaglig risk som få aktörer tar med i sin riskbedömning eftersom den är så svåröverblickbar. Försörjningskedjor analyseras primärt i ett lokalt och regionalt perspektiv, men som världen utvecklats sedan 1990-talet hänger kedjorna samman från produktionsområdena i Östra Asien till butiker och monteringsanläggningar i Sverige. Ytterst få tittar på de svagaste länkarna i dessa komplexa och omfattande kedjor. Skulle fragmenteringen exempelvis genom hårdför protektionism uppstå kommer vissa handelssegment att avstanna helt med konkursvågor som följd. Andra segment skulle drabbas av kraftiga prisökningar och ytterligare andra skulle drabbas av akut komponent- och reservdelsbrist. Hushållen skulle få återgå till 1960-talets konsumtionsmiljö.

Ett modernt urbaniserat välfärdssamhälle står och faller med fungerande försörjningskedjor. Skulle livsmedelsförsörjningen avbrytas kommer lagren i butiker och lager vara slut inom några dagar, max en vecka. Detta gäller i nästan alla industriländer men även i många utvecklingsländer. Därefter väntar anarki, butiksplundringar och svält. Lika känslig är den omvända kedjan, alltså avtransport av sopor och avfall. 55 procent av världens befolkning bor nu i städer. Utan fungerande avfalls- och sophantering brottas dessa städer med smittor, sjukdom och i värsta fall massdöd. Det finns gott om skräckexempel till exempel kolera-utbrottet på Haiti 2010.

Hela världen hänger samman i ett nätverk av handelsvägar, sjövägar och logistikstråk. US Navy har de senaste 30 åren garanterat öppna farleder över hela klotet. Detta utmanas nu av i första hand Kina och Ryssland men även av Iran som i Hormuz.

Hur allvarligt är hotet om störningar i försörjningskedjorna? Finns det risk att försörjningskedjorna fragmenteras och delas upp i olika handelsblock? Kommer handeln att delas upp i en västsfär och en östsfär – och kommer rent av varje sfär att regionaliseras? Kan västsfären (EU och USA) hålla sams eller kommer Trump även att införa tariffer för EU-länder? Det är för tidigt att svara på det men det ser sannerligen inte ljust ut.

Förutom ovan nämnda utmaningar genomför Kina ett omfattande program som omfattar Belt-and-Road-Initiative, Maritime Silk Road och utökar inflytandet i Sydkinesiska sjön. Ryssland arbetar för att öppna Northern Sea Route (NSR) (på svenska den “Norra passagen”), vilken kortar sjövägstransporter mellan Europa och Asien med 12–15 dagar när Arktis inom något decennium blir isfritt pga klimatförändringen. Redan 2017 genomfördes den första transporten utan stöd av isbrytare och tillväxten under 2018 var 80 procent.

Suez och Gibraltar är två geopolitiskt intressanta platser i just detta perspektiv. I juli i år beslagtogs en iransk oljetanker på väg till Syrien, en händelse som också satte spotlighten på den spansk-brittiska konflikten över Gibraltar. Vad händer med Gibraltar efter Brexit? Betänk att om Suez och/eller Gibraltarsundet stängs är vi tillbaka på Ostindiska kompaniets tid där vägen till Asien gick förbi Godahoppsudden. Idag genomförs 90 procent av alla internationella godstransporter till sjöss.

I vårt eget närområde pågår det ett energikrig i liten skala och även på vårt eget territorium. Ett exempel är LNG-terminalen i Klaipeda där amerikansk LNG (Liquified Natural Gas) levereras till Litauen och gör landet oberoende av rysk gas. I Sverige används hamnyta i Karlshamn och Slite för byggandet av ryska gasledningar där även USA är mycket skeptiska till det rysk-tyska samarbetet inom ramen för NordStream. I Lysekil ville Kina bygga en containerhamn men planerna lades på is på grund av negativ publicitet. I Fårösund var den tidigare militära hamnen på väg att hamna i kinesiska händer. Frågan är hur länge vi orkar stå emot? Italien blir till exempel nu första europeiska partner i det kinesiska logistikprojektet BRI.

I Financial Times konstaterade Elisabeth Braw om att också företag måste räkna med bli angripna av stater. Hon nämner där till exempel kvarstaden av Stena Impero och skillnaden mellan att angripas av pirater och ett lands krigsmakt. Företag som löper stor risk att angripas av stater återfinns inte sällan inom logistik och försörjning, inte minst energiförsörjning.

Slutligen en risk som är under stark tillväxt, nämligen cyberhot mot försörjningskedjorna. Ett exempel på det är cyberattacken mot det danska rederiet Maersk för två år sedan. Det går inte att visa att en stat låg bakom angreppet men det har spårats till Ryssland och Ukraina.

Logistik och den tillhörande infrastrukturen har strategisk betydelse – för oss och för antagonister. Om vi tittar närmare på Sverige så är situationen minst sagt förskräckande:

  • Vi är starkt beroende av ett fåtal container- och bulkhamnar samt järnvägar som utgör mycket smala sugrör till rikets försörjningsstråk. På senare år har vi också fått en olycklig koncentration av lagerområden (logistikparker) till ett fåtal platser i Sverige. Dessa två faktorer kräver detaljerad och komplex planering redan inför små friktioner.
  • Vi har en transportindustri som är hårt utsatt för utländsk konkurrens och viktiga delar av känslig logistik som till exempel läkemedelsdistribution och sjuktransporter är utlandsägda.
  • Staten i form av polis och militär har inga möjligheter att skydda transporter (”eskortering”). Om en antagonist hotar transportnäringen riskerar det att bli stopp. Hur länge beror helt på vilken typ av hot som uttalats eller hur angreppet ser ut.
  • Sverige har anmärkningsvärt låg andel inhemsk livsmedelsproduktion. Regeringens livsmedelsstrategi konstaterar att det har stor betydelse för försörjningstryggheten men beskriver inte hur utmaningen skall hanteras.
  • Försvarsberedningen säger att landet skall överleva 3 månader vid avspärrning (ej fullständig) men skriver ingenting om hur eller vad det får kosta.
  • Samhällsbyggnadsföretagen har inga indikationer på ökade satsningar på trygg försörjning eller säker kritisk försörjningsinfrastruktur.
  • En parlamentarisk kommitté föreslår ökat skydd för att undvika fler situationer som de i Karlshamn och Lysekil och om inget särskilt inträffar kommer förslagen att omsättas i lagtext. Sveriges säkerhet måste överordnas kommunalt självstyre.

Begreppet ”logistiksäkerhet” innefattar både försörjningstrygghet och informationssäkerhet eftersom branschen blir mer och mer beroende av digitaliseringen. Försörjningstrygghet består av fungerande transportsystem och förnödenhetssystem. Staten har ett självklart ansvar för logistiksäkerhet, men det ligger också i det privata näringslivets egenintresse att ta med denna i riskbilden i en värld som blir allt oroligare.

Det är hög tid att politiken, myndigheterna, näringsliv och hushåll beaktar riskerna med förändrade strukturer och intressen i försörjningskedjor.

Freddy Jönsson Hanberg är rådgivare, reservofficer och grundare av Totalförsvarsstiftelsen

Publicerad

Nu utreds den fortsatta inriktningen av det civila försvaret

Startsida Regeringen.se

Regeringen har i dag fattat beslut om att 20 bevakningsansvariga myndigheter får i uppdrag att inkomma med underlag för den fortsatta inriktningen av det civila försvaret. I fokus för uppdraget står energiförsörjning, transporter, livsmedelsförsörjning, dricksvattenförsörjning, ordning och säkerhet, finansiell beredskap samt elektroniska kommunikationer och post.

– Regeringen har beslutat att ge tjugo bevakningsansvariga myndigheter i uppdrag att inkomma med underlag för den fortsatta inriktningen av det civila försvaret Vi måste säkerställa att befolkningen skyddas, att viktiga samhällsfunktioner fungerar och att Försvarsmakten får stöd så att de kan möta ett väpnat angrepp, säger inrikesminister Mikael Damberg.

Myndigheterna som omfattas av uppdraget ska analysera de behov och åtgärdsförslag avseende det civila försvaret som Försvarsberedningen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och Försvarsmakten tidigare har redovisat.

Uppdraget har bland annat gått till Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Trafikverket, Statens energimyndighet, Livsmedelsverket, Post- och telestyrelsen och Finansinspektionen.

Myndigheterna ska redovisa uppdraget senast den 2 mars 2020. En försvarspolitisk inriktning för perioden 2021–2025 planeras att beslutas år 2020.

Följande myndigheter omfattas av uppdraget

Affärsverket svenska kraftnät, Finansinspektionen, Försäkringskassan, Kustbevakningen, Livsmedelsverket, Luftfartsverket, Pensionsmyndigheten, Polismyndigheten, Post- och telestyrelsen, Riksgäldskontoret, Sjöfartsverket, Skatteverket, Statens jordbruksverk, Statens energimyndighet, Statens veterinärmedicinska anstalt, Strålsäkerhetsmyndigheten, Säkerhetspolisen, Trafikverket, Transportstyrelsen och Tullverket

Publicerad

Samverkansledning civilt försvar – finansiering av studie

PRESSMEDDELANDE

SAMVERKANSLEDNING CIVILT FÖRSVAR – FINANSIERING AV STUDIE

Den 24 maj beslutade Stiftelsen Stockholms Fasta Försvar att lämna ett bidrag till Totalförsvarsstiftelsen för en studie rörande regional ledning med fokus på civilt försvar och totalförsvar i det som brukar benämnas gråzon eller skymningsläge. Mottagare av studiens utfall är i första hand Länsstyrelsen Stockholm och de övriga aktörerna inom Samverkan Stockholmsregionen.

 Samverkan Stockholmsregionen drivs gemensamt av 37 organisationer, främst kommuner i Stockholms-området men också Region Stockholm, Polisen, Försvarsmakten, SOS Alarm, Länsstyrelsen, Trafikverket m.fl. med fokus på områdena trygghet, säkerhet, krisberedskap och totalförsvar.

 – Studien tittar på hur mycket av ledning och samverkan inom det så kallade Operatörsklustret som kan digitaliseras och på vilket sätt det förbättrar lägesbilden, säger Freddy Jönsson Hanberg, initiativtagare till studien. Freddy Jönsson Hanberg är sekreterare i Totalförsvarsstiftelsen. Han kommer tillsammans med Per Johannisson, Sven Anders Christensson och Kjell Lagerström att genomföra och slutrapportera studien under hösten 2019.

 – För vår del innebär detta ett tillskott av intressanta perspektiv och en välkommen förstärkning i arbetet att utforska möjligheterna till att stödja alternativt spegla operatörsklustret genom digitala innovationer, säger Ola Slettenmark, Samordningschef Samverkan Stockholmsregionen, vid Länsstyrelsen.

 – Vi har i år delat ut många bidrag, vilket är mycket glädjande, många ansökningar håller hög kvalitet. Just den här studien har bäring på krisberedskap, civilt försvar och totalförsvar, vilket tydligt går i linje med stiftelsens ändamål, säger Ella Killim, styrelseordförande i Stiftelsen Stockholms Fasta Försvar. 

Totalförsvarsstiftelsens ändamål skall vara att till fysiska och juridiska personer utdela medel i syfte att bedriva studier och forskning inom området Totalförsvar. Totalförsvarsstiftelsen skall också arrangera mötesforum och seminarier i syfte att utveckla och förbättra Totalförsvaret i Sverige.

För ytterligare upplysningar – kontakta Totalförsvarsstiftelsen på info@totalforsvar.org

Publicerad

Försvaret förutsätter ett fungerande samhälle

Försvarsberedningens rapport ”Värnkraft” är innehållsrik, men tyvärr finns det några mycket grundläggande aspekter som helt har negligerats.

Den första aspekten är att utan förnödenhetsförsörjning och personal i kritiska samhällsfunktioner fungerar ingenting – därför måste vi säkerställa att försörjningsberedskapen fungerar. Personal och försörjning hänger intimt samman. Personalen måste kunna förflytta sig (transporter, drivmedel), äta och dricka för att orka (livsmedel) och blir de sjuka måste de ha vård och läkemedel. Alla samhällsviktiga funktioner är beroende av personal, det går inte att trolla bort. 

Att anställa personer eller krigsplacera dem är inte samma sak som att säkerställa att de kan verka i kris och krig. Utmaningen adresserades i ”Motståndskraft” men bristerna kvarstår och min poäng är att utan detta fungerar inte heller Försvarsmakten, trots alla i rapporten föreslagna förbättringar.

I Totalförsvarsstiftelsens studie Typfall Edmund slås stora delar av samhället ut just på grund av försörjningsproblem. FOI har också skrivit en rapport om försörjningsberedskap som påtalar många av bristerna, främst avseende just politisk styrning. 

Den andra aspekten är att politikerna sannolikt inte kommer att klara av att fatta beslut om höjd beredskap i tid, och därför kommer varken Försvarsmakten att kunna mobilisera eller de regelverk som krävs för att totalförsvaret skall kunna verka trätt i kraft. Därför borde det inrättas en särskild myndighet (eller beredningsförmåga) som står för stabsberedning och beslutsunderlag till beslutsfattare där kompetens och erfarenhet finns samlad och där det finns tillgång till underrättelseinformation.

Denna funktion måste regelbundet övas mot olika scenario och typfall. Därför är det utmärkt att Konstitutionsutskottet nu har föreslagit att en central beredningsfunktion ska inrättas.

Utan stabs- och beredningsförmåga på högsta nivå är risken stor att regeringen inte kommer att fatta beslut i tid på grund av exempelvis rädslan för att sänka börsen och pensionspengarna eller att företag skall söka sig bort från Sverige och ta med sig beskattningsunderlaget blir för stor – särskilt om det redan börjat skymma. Än värre blir det om det inte går att förklara varför man höjer beredskapen – vilket blir mycket svårt om det inte går att visa upp några fientliga framryckande uniformerade soldater eller målade fordon och farkoster. 

Höjer man inte beredskapen i tid kommer inte Försvarsmakten att kunna mobilisera, utgångsgruppera och på sikt inte heller försörjas.

Den tredje aspekten är att alla måste få tillgång till korrekt information, i rätt tid och i rätt omfattning. Det bygger på att underrättelser samlas in, lägesbilder produceras och direktiv når ut i rätt tid, till rätt mottagare i rätt omfattning. Vi har idag krånglat till det genom att sätta mycket höga krav på sekretess och informationssäkerhet där det kanske inte är nödvändigt. Samtidigt som mycket känslig information ibland hanteras av utländska företag. 

Om de som behöver informationen inte får den kommer de istället söka andra vägar (mail, mobiltelefon, sociala media) med känt resultat. Detta kommer att bli särskilt känsligt och påtagligt om och när Försvarsmakten måste mobilisera.

Hur detta skall hanteras framgår inte heller av Försvarsberedningens rapport. Försvarsmakten är beroende av externa aktörer man inte har rådighet över när det gäller informationsspridning och informationsöverföring till allmänheten (till exempel personal som skall mobilisera eller stödja mobiliseringen).

Den fjärde aspekten handlar om att framtiden redan är här. Teknologier som var science fiction för bara 10–20 år sedan finns redan och detta förändrar i grunden spelreglerna. Några exempel: Idag kan man ”3D-printa” bakterier eftersom universitetslabben inte vill posta så farliga saker. Artificiell intelligens i kombination med ”internet of things” och 5G ökar risken för hackningsbara drönare, lastbilar, kraftverk, fartyg eller andra farkoster.

När tekniken blir billigare kan små aktörer skaffa drönare eller andra obemannade fordon och farkoster som kan prepareras med sprängmedel och förstöra infrastruktur, flygplatser och hamnar. Deep-fakes kan föreställa vem som helst som säger vad som helst. Det pågår hela tiden försök att skapa parallella finansiella system som hotar stabiliteten i det globala finansiella systemet. Blockchain tillsammans med AI och Big Data kan göra många av nationalstatens förtjänster och funktioner obsoleta. 

Hur försvarar vi oss bäst i denna nya hotmiljö? Försvarsberedningens rapport räknar upp många av de ovanstående förändringarna men svarar inte på hur vi bäst hanterar dem.

Vi måste också komma ihåg att angripare inte har någon som helst intention att berätta att de kommer. Inte heller när de kommer eller hur de kommer. Faktum är att de kommer att göra allt för att vi inte skall kunna utpeka dem. Ryssland och Kina har bevisligen om och om igen använt sig av förnekelse och projicering vilket tyvärr många går på. Antagonistiska stater använder sig dessutom regelmässigt av ombud s k ”proxywar”.

När hotbilden är diffus och svårförklarad ökar risken för att personer i ansvarsställning tvekar inför att ta beslut. Särskilt om hoten kommit och gått i vågor i många år. Reflexen kan bli att hotet ändå snart kommer att minska. Att fatta beslut som i efterhand riskerar att slå tillbaka kommer inte att tas.

Slutligen, för att återkoppla till inledningen, en viktig aspekt som Försvarsmakten inte heller råder över – landstingen (eller regionerna som det numera heter).

Vårdkedjornas robusthet och läkemedelsförsörjningen i kris och krig är sannolikt de områden som ligger sist i hela totalförsvarsplaneringen. Åsa Kullgrens utredning riskerar att mynna ut i ännu en nollbas-studie som visar med ännu högre precision hur stora bristerna är. Behoven kommer att listas vilket är bra men de måste tillfredsställas också. Om inte ens Försvarsmaktens traumavårdkedja fungerar till fullo i krig har det en förödande demoraliserande effekt på personalen i förbanden. Försvarsmakten har en kvalificerad och väl upparbetad vårdkedja för att hantera traumapatienter men inte kapacitet att vårda många allvarligt skadade samtidigt enligt Försvarsmaktens egna slutsatser efter övningen ”Liv” i Göteborg 2018.

Socialdepartementet har nyligen ånyo remitterat frågorna om beredskap, läkemedelsförsörjning, traumavårdkedjan, sjuktransporter mm till Socialstyrelsen, landstingen och SKL. Traumavårdsutredningen som blev klar för några år sedan är tydligen redan obsolet.

Frågan om hur masskadeutfall i händelse av en större kris eller krig skall hanteras besvaras inte heller i Försvarsberedningens rapport.

Försvarsberedningen framhåller att Försvarsmakten måste utrustas och personalförsörjas. Det är bra om det blir så, men det är faktiskt helt meningslöst om inte resten av samhället också fungerar.

FREDDY JÖNSSON HANBERG är rådgivare, reservofficer och grundare av Totalförsvarsstiftelsen.