Årets upplaga av Folk och försvars
rikskonferens i Sälen inleddes med att moderatorn Eva Hamilton beskrev att
totalförsvarets aktörer just nu gynnas. Hon hade inför konferensen pratat med
deltagare och föredragshållare och alla hon pratat med vittnade om en
total opinionsvändning. De befann plötsligt sig i den ovana men
kanske ganska bekväma positionen att få alla pengar som de äskar, i några fall
hade några fått mer än vad de äskat. Hon avslutade med att säga: ”…ni åtnjuter åtminstone detta budgetår
politikernas och finansdepartementets mycket trägna uppmärksamhet.”
Det var många som reagerade starkt
på den här verklighetsbeskrivningen. Ingen skugga skall falla på moderator Eva
Hamilton, hon framförde de budskap hon fått.
Fakta är att budget för de civila
delarna av totalförsvaret förstärkts med mindre än en halv miljard per år under
2018, 2019 och 2020. De 21 regionerna (tidigare landstingen) skall t.ex. dela
på 30 miljoner kr per år i tre år för att kunna leva upp till kraven på krigssjukvård
och sjukvård vid en nationell kris. Samtliga 21 Länsstyrelser skall dela på 36
extra miljoner för sitt grundläggande arbete med totalförsvarsplanering och
regional ledning och samordning – ett arbete som utgör själva förutsättningen
för ett fungerande civilt försvar. Detta försvåras ytterligare av den ryckighet
i styrning och finansiering som Riksrevisionen beskriver i sin
senaste rapport.
Energimyndigheten fick 2018 för
första gången medel för det återupptagna arbetet med civilt försvar. En
successiv ökning för att klara av växande behov har inte beviljats för 2019.
För en ny tillsynsroll inom informationssäkerhet beviljades tillfälliga medel i
vårbudgeten 2018. Inför 2019 finns dock varken dessa eller nya medel beviljade
för det nya tillsynsarbetet med informationssäkerhet i energiförsörjningen.
PTS har fått 10 MSEK för sin del i
totalförsvarsplaneringen och Polisen, SÄPO och Kustbevakningen skall dela på 10
MSEK för området Skydd och säkerhet. Märk väl att dessa medel anslås årligen
under 2018–2020 och gäller enbart arbetet med att etablera civilt försvar –
inte andra (ordinarie) uppgifter. Det är mycket små belopp vi talar om.
Samtidigt talar regeringen om att det
militära försvaret måste förstärkas med 10-tals miljarder kronor till
2021. I budgetunderlaget till regeringen förra året ville Försvarsmakten att
försvarsbudgeten växer med tio miljarder 2021, till 63 miljarder. Det är
absolut nödvändigt att återuppbygga ett militärt försvar som möter angriparens
förmågor – men proportionerna är iögonfallande.
Potentiella angripare överväger hur
de bäst når sina mål. Om målet är att destabilisera Sverige i syfte att påverka
det politiska landskapet så är den billigaste metoden att med desinformation
och destabilisering (subversion, sabotage, terror) skapa grogrund för defaitism
vilket öppnar vägen för populism. Inbäddat i de populistiska åsikterna finns en
åsiktsflora som passar angriparen ypperligt. Det kan handla om att inte gå med
i NATO, att ej delta i EMU, eller att övergå från multilaterala till bilaterala
säkerhets- och handelsrelationer. Mot
denna typ av angrepp hjälper inte det militära försvaret,
underrättelsemyndigheterna undantagna.
I det civila försvaret ingår
psykologiskt försvar. Regeringen har nu kommit så långt att man givit ut ett
kommittédirektiv för att utreda en myndighet för psykologiskt försvar men ännu
inte utsett någon utredare. Myndigheten skall vara på plats 1 januari 2021. MSB
har mirakulöst lyckats distribuera ”Om krisen eller kriget kommer”, hantera
valpåverkan och motverka de värsta ryska informationsoperationerna – men man
har verkligen trollat med knäna. Ett tag fick ett annat departement än det
ansvariga rycka ut för att skrapa ihop medel.
Men – man kan inte för allt
psykologiskt försvar i världen ändra på det faktum att Sverige inte är robust. Sådant
kallas skönmålning och det kommer alltid att slå tillbaka. Därmed riskerar
alarmister och populister att få rätt – men av fel orsaker. Det beror inte alls
på invandring, islamism, globalism eller för den delen klimat eller nynazism
att Sverige har nedrustat statens kärna (bland annat det civila försvaret) –
hur gärna än vissa aktörer vill få dig att tro det. Det beror på politiska
beslut fattade i all välmening för 20 år sedan – när det inte gick att motivera
miljardbelopp för underjordiska ledningscentraler, skyddsrum och skyddsmasker
eftersom hotbilden inte fanns. Idag ser hotbilden annorlunda ut – vilket
jag skrivit om på Säkerhetsrådet tidigare.
Hur går det med arbetet att bygga
upp ett totalförsvar som skall fungera i gråzon, vid höjd beredskap och ytterst
i krig? Lite trögt kan man säga. Till att börja med finns det inte någon riktig
plan. För mer än tre år sedan, den 18 december 2015, debatterade Allan Widman
och Peter Hultqvist i Riksdagen en interpellation inlämnad av Widman rörande
återupprättandet av Totalförsvarets chefsnämnd. I den debatten framgår att båda
debattörerna återkommer till behovet av ett “rutmönster, kopplingsschema”
(Hultqvist) och “en enhetlig modell för …samordningen inom det svenska
totalförsvaret” (Widman) under debatten. Någon sådan modell har ännu inte tagit
form. Planeringen genomförs i de gamla vanliga stuprören bland annat med
påföljd att ingen ansvarar för utrymmen mellan stuprören.
Tvärtemot ovanstående beskrivna
behov har ”Enheten för samordning av samhällets krisberedskap (SSK)” flyttats
till Justitiedepartementet från Försvarsdepartementet, vilket för
underrättelsedelgivning, ledning och samverkan har fått en förödande effekt.
Detta genomfördes av regeringen Löfvén efter valet 2014 och trots att
Försvarsberedningen anser att SSK hör hemma på Försvarsdepartementet har
regeringen valt att bortse från det.
Det finns inte heller någon
uppdaterad och till omvärldsläget anpassad modell för hur totalförsvaret skall ledas. Varken beträffande
förändringsledning (långt tidsperspektiv) eller insatsledning (kort
tidsperspektiv). Den modell som regeringskansliet använder sig av idag
designades efter Tsunamin 2004 och har sedan dess reviderats sparsamt.
Vidare saknas en uttalad nationell
modell för inriktning och samordning. Det nationella modell för ledning och
samordning som MSB utvecklat under ett antal år (”Gemensamma
grunder för samverkan och ledning vid samhällsstörningar”) bygger på
frivillig implementering i myndigheterna, kommunerna inriktas via finansiering
av statliga medel. De flesta är välvilligt inställda till modellen men
signalvärdet att landets inriktande nivå inte kravställer på implementering via
regleringsbreven känns onödig och obegriplig.
Hur är det med säkra
kommunikationer? PTS får 10 MSEK per år, totalt 30 MSEK extra under 3 år, för
tillsyn med mera. Samtidigt vill Stefan Löfvén inrätta ett nationellt center
”för att öka informations- och cybersäkerheten” – men det är alltså ännu bara
en lydelse i en regeringsförklaring. Allt medan
informationssäkerhetsskandalerna avlöser varandra.
Landets 290 kommuner får 100 MSEK
att dela på per år i tre år. Det finns dock ingen kravställning eller uttalad
förväntansnivå på landets kommuner att säkra en utpekad kontakt 24/7/365. Det
kan tyckas vara en rimlig grund för alla verksamheter som har med krisberedskap
och civilt försvar att göra – att kunna bli nådda. Att inte ha inrättat denna
funktion efter alla typexempel på kriser som skett i vårt land säger något om
var de befinner sig i dessa frågor. Att inte ha kravställt på det från central nivå säger en hel del om styrningen.
Den enskilt viktigaste sektorn för
samhällets stabilitet – den finansiella sektorn – omfattas inte alls av
budgetförstärkningarna. Där finns inte ens någon myndighet utsedd att leda
totalförsvarsplaneringen. Den sektorn är helt privatägd så när som på
Riksbanken (som dock lyder under Riksdagen, inte regeringen.)
Över lag är näringslivets roll i
totalförsvaret fortfarande höljd i dunkel. En utredning pågår och skall
rapportera i december. Det kommer alltså att dröja till 2020 åtminstone innan
vi kan se krigsviktiga företag eller krigsplaceringar av näringslivets
medarbetare.
MSB får tillskott för både utvecklad
krisberedskap och civilt försvar uppgående till sammanlagt 189 miljoner för
2019 – 36 miljoner i regeringens budget + 153 miljoner i M+KD-budgeten. Dessutom
ska vissa av de extra 50 miljonerna till FOI för 2019 användas för
studieverksamhet när det gäller det civila försvaret. Låt oss hoppas att dessa
medel gör skillnad redan i år.
Försvarsberedningen har föreslagit
att det anslås 4 miljarder årligen till förstärkning av civilt försvar. Belopp
i denna storleksordning tillgängliggörs i så fall tidigast från 2021 eftersom
beredningens rapport ligger till grund för försvarsbeslutet 2020. Det är i år
över 10 år sedan Georgien-kriget, det är sex år sedan Ryssland övade
kärnvapenanfall mot Sverige och fem år sedan de invaderade ett grannland. Det
mesta av det vi efterlyste i vår förstudie i
juni 2016 är fortfarande inte omhändertaget. Vad krävs för att politiken skall
lägga in en högre växel?
Freddy Jönsson Hanberg är
rådgivare, reservofficer och grundare av Totalförsvarsstiftelsen