Krisberedskapsveckan är en årlig informationskampanj som ska öka människors motståndskraft inför samhällskriser och ytterst krig. Den genomförs nästa gång vecka 39, (27 september – 3 oktober) 2021 .
Tiden med covid-19 har gjort det tydligt för många hur det känns när vardagen vänds upp och ner, och gett en ökad insikt om att vi vanligtvis tar mycket för givet. Under pandemin har påtagligt fler människor än vanligt agerat ansvarsfullt genom vardagsgärningar, som att handla åt en granne. Ett robust och enkelt sätt att bygga motståndskraft som Krisberedskapsveckan vill främja. Var och en behöver fortsätta att ta ansvar i vardagen för vår egenberedskap. Vi behöver också engagera oss lokalt så att vi kan bidra aktivt även i nästa kris.
Tema: Demokrati
I år firar ju Sverige 100 år av demokrati, vilket uppmärksammas på olika sätt hela året, även under Krisberedskapsveckan. Vår tolkning av demokratitemat är att Sveriges motståndskraft börjar med varje människas eget engagemang i det lilla. Kampanjen uppmärksammar också våra skyddsvärden, exempelvis Sveriges frihet och självständighet, och hur var och en av oss kan bevara värdena genom våra vardagshandlingar. Arbetet med Sveriges beredskap handlar ju ytterst om att vi ska få fortsätta leva i ett öppet och demokratiskt land.
Krisberedskapsveckans grundläggande idé
Det finns tre återkommande mål med Krisberedskapsveckan:
att fler privatpersoner reflekterar över hur de kan lösa vardagen vid kris och krig
att fler privatpersoner skaffar sig en egenberedskap
att den lokala riskkommunikationen utvecklas.
Krisberedskapsveckan fortsätter alltså att att signalera huvudbudskapet att varje människa är en viktig resurs i vårt lands samlade förmåga att möta olika hot.
Håll dig uppdaterad genom att anmäla dig till vårt nyhetsbrev och ha kontakt med arbetsgruppen via krisberedskapsveckan@msb.se.
Härom veckan lade regeringen fram ett förslag till förändringar i lagstiftningen som rör FRA:s försvarsunderrättelseverksamhet. Förslaget har lett till en del kommentarer i media, och i samband med detta har det framförts en del missuppfattningar kring lagstiftningen och kring FRA:s verksamhet.
2021-09-24
Förslaget gäller dels förändringar i signalspaningslagen och dels en ny lag som ska ersätta den lag som reglerar behandlingen av personuppgifter i FRA:s verksamhet. Nedan ger vi några exempel på vanliga missuppfattningar och förklarar hur det ligger till.
”FRA får inte spana på svenska medborgare, men med det här förslaget kan de göra det”
I verkligheten är det så här: Lagstiftningen behandlar inte medborgarskap överhuvudtaget. Begränsningen i lagen utgår från Sverige som land. FRA:s signalspaning får endast avse utländska förhållanden, och FRA får inte signalspana mot trafik där både sändare och mottagare befinner sig i Sverige. Detta har funnits i lagstiftningen sedan 2009 och det finns ingen avsikt att ta bort det.
”Den nya lagstiftningen gör att FRA nu får möjlighet att byta till sig uppgifter om svenska medborgare genom att samarbeta med andra länders underrättelsetjänster”
Detta är en vanlig konspirationsteori om signalspaning, och den har förekommit redan tidigare med den gamla lagstiftningen. I verkligheten är det så att lagstiftningen omfattar även material som FRA fått genom samarbete med utländska organisationer. FRA kan alltså inte använda sig av utländskt samarbete för att kringgå lagen. I det nya lagförslaget förtydligas faktiskt detta ytterligare.
”Lagen medför att utländska underrättelsetjänster ska kunna beställa signalspaning av FRA”.
I verkligheten förhåller det sig så här: I lagförslaget föreslås att FRA ska kunna signalspana mot företeelser som inte riktas mot Sverige eller rör svenska intressen, om det är nödvändigt för ett samarbete i underrättelsefrågor med andra länder.
Samarbete bygger på att man kan hjälpa varandra. FRA kan få information från andra länder om till exempel terrorhot eller cyberattacker mot Sverige, men de förväntar sig naturligtvis att vi kan hjälpa dem på samma sätt. Lagförslaget syftar till att det ska finnas ett tydligt mandat för inhämtning som krävs för ett ändamålsenligt internationellt samarbete.
FRA kommer fortfarande att behöva en inriktning från en svensk uppdragsgivare och tillstånd från Försvarsunderrättelsedomstolen för att kunna bedriva signalspaning. Det kommer enligt förslaget att vara regeringen som bestämmer inriktningen för sådan signalspaning som bedrivs inom ramen för internationella samarbeten och inte stämmer med våra nationella behov. Det är alltså inte fråga om att utländska myndigheter kan ”beställa” signalspaning från FRA.
”Förslaget medför att utländska underrättelsetjänster får direkt tillgång till kablar genom Sverige”
Här är det sannolikt begreppet direktåtkomst, som förekommer i den personuppgiftslag som reglerar FRA:s verksamhet, som ligger bakom missuppfattningen. Direktåtkomst har inte med kablarna att göra, utan innebär att man kan ge någon annan tillgång till data i en uppgiftssamling. Idag kan direktåtkomst endast medges andra svenska myndigheter. Lagförslaget innehåller ett förslag om att direktåtkomst till data kan medges för utländska samarbetspartner under vissa förhållanden. Det innebär dock inte någon obegränsad tillgång till all data, utan det innebär att FRA kan välja att ge tillgång till begränsade mängder data i specifika fall. Att ge andra tillgång till data kan behövas för att snabbt kunna reagera på hot som gäller exempelvis terrorism eller cyberhot.
“Det finns ingen granskning av vad FRA gör”.
I verkligheten fungerar det så här: Signalspaning vid FRA och FRA:s behandling av personuppgifter granskas löpande av Siun, Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten. Siun har full insyn i FRA:s verksamhet och granskning sker regelbundet, bland annat av FRA:s internationella samarbete.
Personuppgiftsbehandlingen vid FRA granskas av Integritetsskyddsmyndigheten (f.d. Datainspektionen).
Det finns även ett Integritetsskyddsråd, som fortlöpande har insyn i de åtgärder som FRA vidtar för att säkerställa integritetsskyddet.
Signalspaning sker bara på uppdrag av de som får inrikta FRA: Regeringen, Regeringskansliet, Försvarsmakten, Säkerhetspolisen och NOA vid Polismyndigheten. All inhämtning genom signalspaning förutsätter tillstånd av Försvarsunderrättelsedomstolen, i annat fall får inhämtning inte ske.
Vill du läsa mer
För den som vill veta mer finns hela texten till de föreslagna ändringarna i lagstiftningen här, liksom hela bakgrunden till förslaget. Ofta kan det vara bättre att läsa själv än att lita på andras tolkningar av vad något innebär.
RISE fortsätter sin webinarieserie kring Innovation och Totalförsvar, denna gång med fokus på frågor om ledning i ett förändrat Totalförsvar.
På temat ’Totalförsvarsledning eller ledning av Totalförsvar?’ diskuterar företrädare för näringsliv, akademi, politik och det offentliga, temat den 29 september kl 13:00-15:00.
Talar gör bl a ordförande i försvarsutskottet Pål Jonson (M) och Hanna Gunnarsson (V) ledamot i försvarsutskottet.
I en osäker och snabbt föränderlig tid är ett av Sveriges viktigaste uppdrag att öka den samlade förmågan att försvara landet. På uppdrag av regeringen har Försvarsmakten och MSB utarbetat en handlingsplan för att ytterligare stärka förmågan inom totalförsvaret.
Bland annat ska arbetet inriktas mot sex prioriterade fokusområden: beredskapsplaner och krigsorganisation, ledning och samverkan, försörjningsberedskap, att ge och ta emot civilt och militärt stöd, försvarsvilja och stärkt informations- och cybersäkerhet.
– Försvarsmakten har en central roll i totalförsvarsutvecklingen och kommer att bjuda in myndigheter att ta del av vissa delar av vår försvarsplanering. Vi kommer att ta de initiativ som krävs inom ramen för vårt ansvar och ett starkare totalförsvar, säger överbefälhavare Micael Bydén.
De prioriterade fokusområdena bedöms särskilt viktiga för att öka den samlade förmågan och förstärka den krigsavhållande effekten i totalförsvaret. För att samordna planeringen mellan det civila och militära försvaret ska en årlig process införas med återkommande möten för att kunna identifiera beroenden och särskilda satsningar som ska lyftas fram till regeringen. Handlingsplanen innehåller även de planeringsantaganden som är utgångspunkt för alla aktörer i totalförsvarsarbetet.
– MSB ska särskilt verka för att aktörerna samordnar planeringen samt för att samordning sker i förhållande till det militära försvaret. Vi har alla ett ansvar, där alla aktörer dels måste göra det som krävs för att få effekt på längre sikt och dels säkerställa den samlade förmågan i totalförsvaret här och nu, säger Camilla Asp, vikarierande generaldirektör MSB.
Arbetet påbörjas redan i år i samband med att bevakningsansvariga myndigheter med flera inkommer med underlag och bedömningar till Försvarsmakten respektive MSB den 1 oktober. Försvarsmakten kommer tillsammans med MSB att lämna rekommendationer till regeringen om vilka särskilda satsningar och prioriteringar som behöver göras inom totalförsvaret.
OM REGERINGSUPPDRAGET I samband med totalförsvarsbeslutet i december 2020 fick Försvarsmakten och MSB i uppdrag av regeringen att i samverkan med bevakningsansvariga myndigheter fortsätta arbetet med att främja och utveckla en sammanhängande planering för totalförsvaret 2021–2025. Uppdraget har nu redovisats till regeringen i form av rapporten ”Handlingskraft – handlingsplan för att främja och utveckla en sammanhängande planering för totalförsvaret 2021-2025”.
