Hoppa till innehåll

Krigsplacering – en viktig hemläxa för företagen

En allt större del av offentlig sektor har krigsplacerat sin personal, men i företagen som spelar en nyckelroll i försvaret av Sverige hittar man endast ”ett hundratal” företag som har gjort hemläxan. 

Sverige rustar sig för det värsta – ett krig. Och det ryska invasionskriget i Ukraina är en smärtsam påminnelse om hur viktig den civila motståndskraften är även för framgångarna på slagfältet. 

Och utan företag inget fungerande och motståndskraftigt samhälle. Det konstaterade riksdagens samtliga partier för mer än sex år sedan i rapporten Motståndskraft. 

”Finns inte fungerande transporter, energiförsörjning, livsmedel, ordning och säkerhet, finansiella tjänster och mediciner är Sverige illa rustat för kriser och krig”, skrev man. 

Uppgiften är enorm. En viktig del, vid sidan om sådant som att säkra försörjningskedjor, it-system och fysiska anläggningar, är att göra upp en plan för personalförsörjningen inför krig eller höjd beredskap, så kallade krigsplaceringar. 

Ett företag som har gått igenom den här processen ska ha rangordnat och prioriterat och fört över uppdaterade listor över den personal som är nödvändig för att klara verksamheten till myndigheten Plikt- och Prövningsverket, som ser vilka av de anställda som har sin krigsplacering hos Försvarsmakten. 

Enligt en färsk undersökning från teknikkonsultföretaget Combitech, besvarad av 500 privata företag, så är det mindre än var tionde företag, 9 procent, som har planer och beredskap för att klara av en påfrestning i samhället. Samma undersökning visar samtidigt att krigsplaceringar är uppe till diskussion i 24 procent av företagen. 

Enligt Svenskt Näringsliv är det ”ett hundratal” av Sveriges cirka 1,3 miljoner företag som har gått igenom processen att krigsplacera sina anställda. Det kan jämföras med de 11.000 K-företag (kris- och krigsviktiga företag) som fanns registrerade i Sverige för knappt trettio år sedan. 

”Man är fortfarande väldigt mycket i startblocken”, säger Johan Sjöberg, som är ansvarig för försvars- och säkerhetsfrågor på Svenskt Näringsliv, utan att våga siffersätta något mål. 

I det offentliga Sverige har tre av fyra regioner och fyra av tio kommuner krigsplacerat sin personal. Det samma gäller för samtliga Länsstyrelser och 46 procent av landets övriga myndigheter. Totalt är drygt 419.000 personer krigsplacerade i Sverige. 

Sedan sju månader tillbaka har Sverige tio sektorsansvariga beredskapsmyndigheter, där exempelvis Energimyndigheten har ansvar för energiförsörjningen, Livsmedelsverket för försörjning med livsmedel och vatten och Finansinspektionen för finansiella tjänster. Dessutom är ansvaret regionalt fördelat mellan sex civilområdesansvariga länsstyrelser. 

Reformen var efterlängtad när den kom, men i dag låter det annorlunda. 

”Det är i dag väldigt svårt för företagen att veta vad som gäller. Informationen från olika myndigheter är inte helt samstämmig och ibland rent motsägelsefull”, säger Freddy Jönsson Hanberg, ordförande i Totalförsvarsstiftelsen, en stiftelse som främjar forskning och möten för att stärka totalförsvaret. 

”Det finns inget sammanhängande tanke kring hur företagen involveras”, säger Erik Lövrup Nordentjell, som är tillförordnad rättschef på Energimyndigheten. 

Johan Sjöberg instämmer i att det saknas en tydlig bild av vilka produkter, tjänster och verksamheter som är särskilt viktiga för totalförsvaret. 

”Vi kan förvänta oss mer tydlighet från statens sida”, säger han. 

Även Combitechs undersökning bekräftar bilden: 77 procent av företagen upplever en otydlighet från regering och myndigheter. 

Krigsplacering är ett frivilligt planeringsverktyg. Det är feltänkt menar Freddy Jönsson Hanberg.

”Det är ohållbart att det skulle vara frivilligt eftersom hela samhället vilar på försörjningen från privata sektorn”, säger han.  

Vid höjd beredskap har regeringen möjlighet att föreskriva om ”allmän tjänsteplikt”, en plikt att vara kvar på arbetet eller göra någon annan arbetsuppgift. Men även detta måste planeras, enligt Freddy Jönsson Hanberg. 

”Vad ska folk göra, vart ska de ta vägen, vad ska de leverera? Det får man ju inte automatiskt reda på för att man har allmän tjänsteplikt.”

Möjligen finns lösningen på delar av förvirringen i den pågående utredning om nationell samordning för försörjningsberedskapen som ska läggas fram i slutet av augusti. 

”Vi kommer att lägga ett förslag hur man ska samordna nationellt mellan alla sektorsmyndigheter och beredskapsmyndigheter som är berörda och näringslivet och föreslå en nationell samordnare som ska hålla ihop det här”, säger utredare Birgitta Böhlin. 

Krigsplacering – så går det till 

Företag har ingen skyldighet att ta fram och bemanna krigsorganisationer utan det är ett frivilligt åtagande. 

Om ett företag vill säkerställa personal till sin krigsorganisation krävs att en offentlig aktör bekräftar att företaget behövs i totalförsvaret. 

En anmälan görs till Totalförsvarets plikt- och prövningsverk, som genomför en så kallad disponibilitetskontroll och matchar företagets personallistor med övriga krigsplaceringar. 

Förekommer krockar genom krigsplacering hos exempelvis Försvarsmakten kan Försvarsmakten häva krigsplaceringen. 

Källa: MSB